Parallelle Kapitler | 1Saa tog Job til Orde og svarede: | 1Da tok Job til orde og sa: | 1Därefter tog Job till orda och sade: |
| 2Jeg ved forvist, at saaledes er det, hvad Ret har en dødelig over for Gud? | 2Ja visst, jeg vet at det er så; hvorledes skulde en mann kunne ha rett mot Gud? | 2Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud? |
| 3Vilde Gud gaa i Rette med ham, kan han ikke svare paa et af tusind! | 3Om han hadde lyst til å gå i rette med Gud, kunde han ikke svare ham ett til tusen. | 3Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen. |
| 4Viis af Hjerte og vældig i Kraft hvo trodsede ham og slap vel derfra? | 4Vis som han er av hjerte og veldig i styrke - hvem trosset ham og kom vel fra det, | 4Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan; |
| 5Han flytter Bjerge saa let som intet, vælter dem om i sin Vrede, | 5han som flytter fjell før de vet av det, som velter dem i sin vrede, | 5honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede; |
| 6ryster Jorden ud af dens Fuger, saa dens Grundstøtter bæver; | 6som ryster jorden, så den viker fra sitt sted, og dens støtter bever, | 6honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid; |
| 7han taler til Solen, saa skinner den ikke, for Stjernerne sætter han Segl, | 7som byder solen, så den ikke går op, og som setter segl for stjernene, | 7honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling; |
| 8han udspænder Himlen ene, skrider hen over Havets Kamme, | 8som alene utspenner himmelen og skrider frem over havets høider, | 8honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar; |
| 9han skabte Bjørnen, Orion, Syvstjernen og Sydens Kamre, | 9som har skapt Bjørnen*, Orion* og Syvstjernen* og Sydens stjernekammere, | 9honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak; |
| 10han øver ufattelig Vælde og Undere uden Tal! | 10som gjør store, uransakelige ting og under uten tall? | 10honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna? |
| 11Gaar han forbi mig, ser jeg ham ikke, farer han hen, jeg mærker ham ikke; | 11Han går forbi mig, og jeg ser ham ikke; han farer forbi, og jeg merker ham ikke. | 11Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse. |
| 12røver han, hvem mon der hindrer ham i det? Hvo siger til ham: »Hvad gør du?« | 12Han griper sitt rov - hvem vil hindre ham, hvem vil si til ham: Hvad gjør du? | 12Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?» |
| 13Gud lægger ikke Baand paa sin Vrede, Rahabs Hjælpere bøjed sig under ham; | 13Gud holder ikke sin vrede tilbake; under ham måtte Rahabs hjelpere bøie sig. | 13Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig; |
| 14hvor kan jeg da give ham Svar og rettelig føje min Tale for ham! | 14Hvorledes skulde da jeg kunne svare ham og velge mine ord imot ham, | 14huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom? |
| 15Har jeg end Ret, jeg kan dog ej svare, maa bede min Dommer om Naade! | 15jeg som ikke kunde svare om jeg enn hadde rett, men måtte be min dommer om nåde! | 15Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund. |
| 16Nævned jeg ham, han svared mig ikke, han hørte, tror jeg, ikke min Røst, | 16Om jeg ropte, og han svarte mig, kunde jeg ikke tro at han hørte min røst, | 16Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst. |
| 17han, som river mig bort i Stormen, giver mig Saar paa Saar uden Grund, | 17han som vilde knuse mig i storm og uten årsak ramme mig med sår på sår, | 17Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak. |
| 18ikke lader mig drage Aande, men lader mig mættes med beske Ting. | 18som ikke vilde tillate mig å dra ånde, men vilde mette mig med lidelser. | 18Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig. |
| 19Gælder det Kæmpekraft, melder han sig! Gælder det Ret, hvo stævner ham da! | 19Gjelder det styrke, så sier han: Se, her er jeg! Gjelder det rett: Hvem vil stevne mig? | 19Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?» |
| 20Har jeg end Ret, maa min Mund dog fælde mig, er jeg end skyldfri, han gør mig dog vrang! | 20Hadde jeg enn rett, skulde dog min egen munn dømme mig skyldig; var jeg enn uskyldig, vilde han dog si at jeg hadde urett. | 20Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång. |
| 21Skyldfri er jeg, ser bort fra min Sjæl og agter mit Liv for intet! | 21Skyldløs er jeg; jeg bryr mig ikke om å leve - jeg forakter mitt liv. | 21Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva. |
| 22Lige meget; jeg paastaar derfor: Skyldfri og skyldig gør han til intet! | 22Det kommer ut på ett; derfor sier jeg: Skyldløs eller ugudelig - han gjør dem begge til intet. | 22Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige. |
| 23Naar Svøben kommer med Død i et Nu, saa spotter han skyldfries Hjertekval; | 23Når svepen brått rammer med død, spotter han de uskyldiges lidelse. | 23Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan. |
| 24Jorden gav han i gudløses Haand, hylder dens Dommeres Øjne til, hvem ellers, om ikke han? | 24Jorden er gitt i den ugudeliges hånd; han tilhyller dens dommeres åsyn*. Er det ikke han som gjør det, hvem er det da? | 24Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då? |
| 25Raskere end Løberen fløj mine Dage, de svandt og saa ikke Lykke, | 25Mine dager har vært hastigere enn en løper; de er bortflyktet uten å ha sett noget godt; | 25Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka; |
| 26gled hen som Baade af Siv, som en Ørn, der slaar ned paa Bytte. | 26de har faret avsted som båter av rør, som en ørn som slår ned på sitt bytte. | 26de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte. |
| 27Dersom jeg siger: »Mit Suk vil jeg glemme, glatte mit Ansigt og være glad,« | 27Om jeg sier: Jeg vil glemme min sorg, jeg vil la min mørke mine fare og se glad ut, | 27Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad, |
| 28maa jeg dog grue for al min Smerte, jeg ved, du kender mig ikke fri. | 28da gruer jeg for alle mine plager; jeg vet jo at du ikke frikjenner mig. | 28Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri. |
| 29Jeg skal nu engang være skyldig, hvorfor da slide til ingen Nytte? | 29Jeg skal jo være ugudelig - hvorfor gjør jeg mig da forgjeves møie? | 29Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda? |
| 30Toed jeg mig i Sne og tvætted i Lud mine Hænder, | 30Om jeg tvettet mig med sne og renset mine hender med lut, | 30Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt, |
| 31du dypped mig dog i Pølen, saa Klæderne væmmedes ved mig. | 31da skulde du dyppe mig i en grøft, så mine klær vemmedes ved mig. | 31så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig. |
| 32Thi du er ikke en Mand som jeg, saa jeg kunde svare, saa vi kunde gaa for Retten sammen; | 32For han er ikke en mann som jeg, så jeg kunde svare ham, så vi kunde gå sammen for retten; | 32Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra; |
| 33vi savner en Voldgiftsmand til at lægge sin Haand paa os begge! | 33det er ikke nogen voldgiftsmann mellem oss, som kunde legge sin hånd på oss begge. | 33ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda. |
| 34Fried han mig for sin Stok, og skræmmed hans Rædsler mig ikke, | 34Når han bare tok sitt ris bort fra mig, og hans redsler ikke skremte mig! | 34Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig; |
| 35da talte jeg uden at frygte ham, thi min Dom om mig selv er en anden! | 35Da skulde jeg tale uten å reddes for ham; for slik* er jeg ikke, det vet jeg med mig selv. | 35då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
