Parallelle Kapitler 1HERREN saa til Sara, som han havde lovet, og HERREN gjorde ved Sara, som han havde sagt, | 1Og Herren så til Sara som han hadde sagt, og Herren gjorde med Sara som han hadde lovt. | 1Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt. |
2og hun undfangede og fødte Abraham en Søn i hans Alderdom, til den Tid Gud havde sagt ham. | 2Sara blev fruktsommelig og fødte Abraham en sønn i hans alderdom på den fastsatte tid som Gud hadde talt til ham om. | 2Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom. |
3Abraham kaldte den Søn, han fik med Sara, Isak; | 3Og Abraham kalte den sønn han hadde fått, den som Sara hadde født ham, Isak. | 3Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak. |
4og Abraham omskar sin Søn Isak, da han var otte Dage gammel, saaledes som Gud havde paalagt ham. | 4Og Abraham omskar Isak, sin sønn, da han var åtte dager gammel, således som Gud hadde befalt ham. | 4Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom. |
5Abraham var 100 Aar gammel, da hans Søn Isak fødtes ham. | 5Abraham var hundre år gammel da han fikk sin sønn Isak. | 5Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom. |
6Da sagde Sara: »Gud ham beredt mig Latter; enhver, der hører det, vil le ad mig.« | 6Da sa Sara: Gud har gjort det så at jeg må le; alle som hører dette, vil le av mig. | 6Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.» |
7Og hun sagde: »Hvem skulde have sagt Abraham, at Sara ammer Børn! Sandelig, jeg har født ham en Søn i hans Alderdom!« | 7Og hun sa: Hvem skulde vel ha sagt til Abraham at Sara gir barn å die? Og nu har jeg født ham en sønn i hans alderdom. | 7Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!» |
8Drengen voksede til og blev vænnet fra, og Abraham gjorde et stort Gæstebud, den Dag Isak blev vænnet fra. | 8Og gutten vokste op og blev avvent; og Abraham gjorde et stort gjestebud den dag Isak blev avvent. | 8Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud. |
9Men da Sara saa Ægypterinden Hagars Søn, som hun havde født Abraham, lege med hendes Søn Isak, | 9Og Sara så at egypterkvinnen Hagars sønn, som hun hadde født Abraham, spottet, | 9Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta; |
10sagde hun til Abraham: »Jag den Trælkvinde og hendes Søn bort, thi ikke skal denne Trælkvindes Søn arve sammen med min Søn, med Isak!« | 10og hun sa til Abraham: Driv ut denne trælkvinne og hennes sønn! For denne trælkvinnes sønn skal ikke arve med min sønn, med Isak. | 10och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.» |
11Derover blev Abraham saare ilde til Mode for sin Søns Skyld; | 11Dette gjorde Abraham meget ondt for hans sønns skyld. | 11Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull. |
12men Gud sagde til Abraham: »Vær ikke ilde til Mode over Drengen og din Trælkvinde, men adlyd Sara i alt, hvad hun siger dig, thi efter Isak skal dit Afkom nævnes; | 12Men Gud sa til Abraham: La det ikke gjøre dig ondt for guttens og for din trælkvinnes skyld! Lyd Sara i alt det hun sier til dig! For i Isak skal det nevnes dig en ætt. | 12Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig. |
13men ogsaa Trælkvindens Søn vil jeg gøre til et stort Folk; han er jo dit Afkom!« | 13Men også trælkvinnens sønn vil jeg gjøre til et folk, fordi han er din sønn. | 13Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.» |
14Tidligt næste Morgen tog da Abraham Brød og en Sæk Vand og gav Hagar det, og Drengen satte han paa hendes Skulder, hvorpaa han sendte hende bort. Som hun nu vandrede af Sted, for hun vild i Be'ersjebas Ørken, | 14Da stod Abraham tidlig op om morgenen og tok brød og en skinnsekk med vann og gav Hagar og la det på hennes skulder; han gav henne også gutten med og lot henne fare. Og hun gikk avsted og for vill i Be'erseba-ørkenen. | 14Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken. |
15og Vandet slap op i hendes Sæk; da lagde hun Drengen hen under en af Buskene | 15Da det var forbi med vannet i sekken, kastet hun gutten fra sig under en busk | 15Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske |
16og gik hen og satte sig i omtrent et Pileskuds Afstand derfra, idet hun sagde ved sig selv: »Jeg kan ikke udholde at se Drengen dø!« Og saaledes sad hun, medens Drengen græd højt. | 16og gikk bort og satte sig et stykke ifra, sa langt som et bueskudd; for hun tenkte: Jeg vil ikke se på at gutten dør. Så satt hun et stykke ifra og brast i gråt. | 16och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt. |
17Da hørte Gud Drengens Graad, og Guds Engel raabte til Hagar fra Himmelen og sagde til hende: »Hvad fattes dig, Hagar? Frygt ikke, thi Gud har hørt Drengens Røst der, hvor han ligger; | 17Men Gud hørte gutten ynke sig, og Guds engel ropte til Hagar fra himmelen og sa til henne: Hvad fattes dig, Hagar? Frykt ikke! For Gud har hørt gutten ynke sig der han ligger. | 17Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger. |
18rejs dig, hjælp Drengen op og tag ham ved Haanden, thi jeg vil gøre ham til et stort Folk!« | 18Reis dig, løft gutten op og hold ham ved hånden! For jeg vil gjøre ham til et stort folk. | 18Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.» |
19Da aabnede Gud hendes Øjne, saa hun fik Øje paa en Brønd med Vand; og hun gik hen og fyldte Sækken med Vand og gav Drengen at drikke. | 19Og Gud åpnet hennes øine, så hun så en brønn; da gikk hun dit og fylte sekken med vann og gav gutten å drikke. | 19Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka. |
20Og Gud var med Drengen, og han voksede til; og han bosatte sig i Ørkenen og blev Bueskytte. | 20Og Gud var med gutten; han blev stor og bodde i ørkenen, og da han vokste til, blev han bueskytter. | 20Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt. |
21Han boede i Parans Ørken, og hans Moder tog ham en Hustru fra Ægypten. | 21Han bosatte sig i ørkenen Paran, og hans mor tok en hustru til ham fra Egypten. | 21Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land. |
22Ved den Tid sagde Abimelek og hans Hærfører Pikol til Abraham: »Gud er med dig i alt, hvad du tager dig for; | 22Ved denne tid kom Abimelek og Pikol, hans hærfører, og sa til Abraham: Gud er med dig i alt det du gjør. | 22Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör. |
23tilsværg mig derfor her ved Gud, at du aldrig vil være troløs mod mig eller mine Efterkommere, men at du vil handle lige saa venligt mod mig og det Land, du gæster, som jeg har handlet mod dig!« | 23Så tilsverg mig nu her ved Gud at du ikke vil fare med svik mot mig og mine barn og min ætt! Likesom jeg har vist godhet mot dig, så skal du gjøre det samme mot mig og mot det land du bor i som fremmed. | 23Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.» |
24Da svarede Abraham: »Jeg vil sværge!« | 24Da sa Abraham: Ja, det skal jeg tilsverge dig. | 24Abraham sade: »Det vill jag lova dig.» |
25Men Abraham krævede Abimelek til Regnskab for en Brønd, som Abimeleks Folk havde tilranet sig. | 25Men Abraham gikk i rette med Abimelek for en brønn som Abimeleks tjenere hadde tatt med vold. | 25Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom. |
26Da svarede Abimelek: »Jeg ved intet om, hvem der har gjort det; hverken har du underrettet mig derom, ej heller har jeg hørt det før i Dag!« | 26Da sa Abimelek: Jeg vet ikke hvem som har gjort dette; hverken har du sagt mig det, eller har jeg hørt det før idag. | 26Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.» |
27Da tog Abraham Smaakvæg og Hornkvæg og gav Abimelek det, og derpaa sluttede de Pagt med hinanden. | 27Da tok Abraham småfe og storfe og gav Abimelek, og de gjorde en pakt med hverandre. | 27Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra. |
28Men Abraham satte syv Lam til Side, | 28Og Abraham stilte syv får av småfeet for sig selv. | 28Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides. |
29og da Abimelek spurgte ham: »Hvad betyder de syv Lam, du der har sat til Side?« | 29Da sa Abimelek til Abraham Hvad skal disse syv får her som du har stilt for sig selv? | 29Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?» |
30svarede han: »Jo, de syv Lam skal du modtage af min Haand til Vidnesbyrd om, at jeg har gravet denne Brønd.« | 30Han svarte: Disse syv får skal du ta imot av mig; det skal være til et vidnesbyrd for mig at jeg har gravd denne brønn. | 30Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.» |
31Derfor kaldte man dette Sted Be'ersjeba, thi der svor de hinanden Eder; | 31Derfor kalte de dette sted Be'erseba*; for der gjorde de begge sin ed. | 31Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden. |
32og de sluttede Pagt ved Be'ersjeba. Saa brød Abimelek og hans Hærfører Pikol op og vendte tilbage til Filisternes Land. | 32Så gjorde de da en pakt i Be'erseba; og Abimelek og Pikol, hans hærfører, brøt op og vendte tilbake til filistrenes land. | 32När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land. |
33Men Abraham plantede en Tamarisk i Be'ersjeba og paakaldte der HERREN den evige Guds Navn. | 33Og Abraham plantet en tamarisk i Be'erseba, og der påkalte han Herrens, den evige Guds navn. | 33Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn. |
34Og Abraham boede en Tid lang; som fremmed i Filisternes Land. | 34Og Abraham bodde som fremmed i filistrenes land en lang tid. | 34Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |