Parallelle Kapitler | 1Ve dig, du Hærværksmand, selv ikke hærget, du Ransmand, skaanet for Ran! Naar dit Hærværk er endt, skal du hærges, naar din Ranen har Ende, skal der ranes fra dig! | 1Ve dig, du ødelegger, som selv ikke er blitt ødelagt, og du røver som ingen har røvet noget fra! Når du er ferdig med å ødelegge, skal du bli ødelagt; når du har sluttet med å røve, skal andre røve fra dig. | 1Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning. |
| 2HERRE, vær os naadig, vi bier paa dig, vær du vor Arm hver Morgen, vor Frelse i Nødens Stund! | 2Herre, vær oss nådig! På dig bier vi; vær vår arm hver morgen, ja vår frelse i nødens tid! | 2HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid. |
| 3For Bulderet maa Folkeslag fly; naar du rejser dig, splittes Folkene. | 3For tordenrøsten flyr folkene; når du reiser dig, spredes hedningene. | 3För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen. |
| 4Som Græshopper bortriver, bortrives Bytte, man styrter derover som Græshoppesværme. | 4Og eders bytte sankes, likesom skaveren* sanker; som gresshoppene springer, springer de efter det. | 4Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det. |
| 5Ophøjet er HERREN, thi han bor i det høje, han fylder Zion med Ret og Retfærd. | 5Ophøiet er Herren, for han bor i det høie; han fyller Sion med rett og rettferdighet. | 5HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet. |
| 6Trygge Tider skal du have, en Frelsesrigdom er Visdom og Indsigt, HERRENS Frygt er din Skat. | 6Og det skal komme trygge tider for dig, en fylde av frelse, av visdom og kunnskap; Herrens frykt skal være dets* skatt. | 6Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt. |
| 7Se, deres Helte skriger derude, Fredens Sendebud græder bittert; | 7Se, deres løvehelter* skriker der ute, fredsbudene gråter sårt. | 7Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen. |
| 8Vejene er øde, vejfarende borte. Han brød sin Pagt, agted Byer ringe, Mennesker regned han ikke. | 8Allfarveiene er øde, det er ingen veifarende mere - han* har brutt pakten**, foraktet byene***, ikke aktet noget menneske. | 8Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet. |
| 9Landet blegner og sygner, Libanon skæmmes og visner; Saron er som en Ørken, Basan og Karmel uden Løv. | 9Landet visner og sykner bort; Libanon står skamfull og visner; Saron er som den øde mark, og Basan og Karmel ryster løvet av. | 9Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv. |
| 10Nu staar jeg op, siger HERREN, nu vil jeg rejse mig, nu træde frem! | 10Nu vil jeg stå op, sier Herren, nu vil jeg reise mig, nu vil jeg ikke lenger bli sittende. | 10Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig. |
| 11I undfanger Straa og føder Halm, eders Aande er Ild, der fortærer jer selv; | 11I skal være svangre med strå og føde halm; eders fnysen er en ild som skal fortære eder. | 11Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva. |
| 12til Kalk skal Folkene brændes som afhugget Torn, der brænder i Ild. | 12Og folkeslag skal bli brent til kalk, de skal bli lik avskårne tornekvister som opbrennes med ild. | 12Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld. |
| 13Hvad jeg gør, skal rygtes til fjerne Folk, nære skal kende min Vælde. | 13Hør I som er langt borte, hvad jeg har gjort, og kjenn min styrke, I som er nær! | 13Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären. |
| 14Paa Zion skal Syndere bæve, Niddinger gribes af Skælven: »Hvem kan bo ved fortærende Ild, hvem kan bo ved evige Baal?« | 14Syndere bever på Sion, skjelving har grepet de gudløse: Hvem kan bo ved en fortærende ild? Hvem kan bo ved evige bål? | 14Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?» |
| 15Den, der vandrer i Retfærd og taler oprigtigt, ringeagter Vinding, vundet ved Uret, vægrer sig ved at tage mod Gave, tilstopper Øret over for Blodraad og lukker Øjnene over for det onde — | 15Den som vandrer i rettferdighet og taler det som rett er, den som forakter det som vinnes ved urett og vold, den som ryster sine hender så han ikke rører ved gaver, som stopper sitt øre til for ikke å høre på blodråd, og som lukker sine øine for ikke å se på det som ondt er, | 15Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är, |
| 16højt skal en saadan bo, hans Værn skal Klippeborge være; han faar sit Brød, og Vand er ham sikret. | 16han skal bo på høie steder, fjellfestninger er hans borg; sitt brød skal han få, vannet skal ikke slippe op for ham. | 16han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt. |
| 17Dine Øjne faar Kongen at se i hans Skønhed, de skuer et vidtstrakt Land. | 17Dine øine skal skue kongen i hans herlighet, de skal se et vidstrakt land. | 17Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land. |
| 18Dit Hjerte skal tænke paa Rædselen: »Hvor er nu han, der talte og vejede, han, der talte Taarnene?« | 18Ditt hjerte skal tenke tilbake på redselen: Hvor er han som skrev op? Hvor er han som veide pengene? Hvor er han som teller tårnene? | 18Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?» |
| 19Du ser ej det vilde Folk med dybt, uforstaaeligt Maal, med stammende, ufattelig Tunge. | 19Det ville folk skal du ikke se mere, folket med det vanskelige sprog som en ikke skjønner, med den stammende tunge som en ikke forstår. | 19Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda. |
| 20Se paa Zion, vore Højtiders By! Dine Øjne skal skue Jerusalem, et sikkert Lejrsted, et Telt, der ej flytter, hvis Pæle aldrig rykkes op, hvis Snore ej rives over. | 20Se på Sion, våre høitidsstevners by! Dine øine skal se Jerusalem som en trygg bolig, som et telt som ikke flyttes, hvis peler aldri rykkes op, og hvis snorer aldri brister. | 20Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder. |
| 21Nej, der træder HERRENS Bæk for os i Floders og brede Strømmes Sted; der kan ej Aareskib gaa, ej vældigt Langskib sejle. | 21Men der skal vi ha Herren, den Veldige, i stedet for brede elver og strømmer; ingen roskute skal gå der, intet mektig krigsskib fare der. | 21Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver. |
| 22Thi HERREN er vor Dommer, HERREN er vor Hersker, HERREN er vor Konge, han bringer os Frelse. | 22For Herren er vår dommer, Herren er vår lovgiver, Herren er vår konge, han skal frelse oss. | 22Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss. |
| 23Slapt hænger dit Tovværk, det holder ej Raaen og spænder ej Sejlet. Da uddeles røvet Bytte i Overflod, halte tager Del i Rovet. | 23Slappe henger dine* taug, de støtter ikke masten, de holder ikke seilet utspent - da deles røvet bytte i mengde, endog de lamme røver og plyndrer. | 23Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte. |
| 24Ingen Indbygger siger: »Jeg er syg!« Folket der har sin Synd forladt. | 24Og ingen innbygger skal si: Jeg er syk. Det folk som bor der, har fått sin misgjerning forlatt. | 24Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
