Parallelle Kapitler | 1Til Sangmesteren. En Salme af David. (2) HERRE, jeg lider paa dig, lad mig aldrig i Evighed skuffes. Udfri mig i din Retfærd, | 1Til sangmesteren; en salme av David. (2) Til dig, Herre, tar jeg min tilflukt. La mig aldri i evighet bli til skamme, frels mig ved din rettferdighet! | 1För sångmästaren; en psalm av David. (2) Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. |
| 2du bøje dit Øre til mig; red mig i Hast og vær mig en Tilflugtsklippe, en Klippeborg til min Frelse; | 2Bøi ditt øre til mig, skynd dig og redd mig, vær mig et klippevern, en borg til å frelse mig! | 2Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning. |
| 3thi du er min Klippe og Borg. For dit Navns Skyld lede og føre du mig, | 3For du er min klippe og min borg, og for ditt navns skyld vil du føre og lede mig. | 3Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. |
| 4fri mig fra Garnet, de satte for mig; thi du er min Tilflugt, | 4Du vil føre mig ut av garnet som de lønnlig har lagt for mig; for du er mitt vern. | 4Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn. |
| 5i din Haand befaler jeg min Aand. Du forløser mig, HERRE, du trofaste Gud, | 5I din hånd overgir jeg min ånd; du forløser mig, Herre, du trofaste Gud. | 5I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. |
| 6du hader dem, der holder paa Løgneguder. Men jeg, jeg stoler paa HERREN, | 6Jeg hater dem som akter på tomme avguder, men jeg, jeg setter min lit til Herren. | 6Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN. |
| 7jeg vil juble og glæde mig over din Miskundhed; thi du har set min Nød, agtet paa min Sjælekvide. | 7Jeg vil fryde og glede mig over din miskunnhet, at du har sett min elendighet, aktet på min sjels trengsler; | 7Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden |
| 8Du gav mig ikke i Fjendens Haand, men skaffede Rum for min Fod. | 8du har ikke overgitt mig i fiendehånd, du har satt mine føtter på et rummelig sted. | 8och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats. |
| 9Vær mig naadig, HERRE, thi jeg er angst, af Kummer hentæres mit Øje, min Sjæl og mit Indre. | 9Vær mig nådig, Herre! for jeg er i trengsel; borttæret av sorg er mitt øie, min sjel og mitt legeme. | 9Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. |
| 10Thi mit Liv svinder hen i Sorg, mine Aar i Suk, min Kraft er brudt for min Brødes Skyld, mine Ben hentæres. | 10For mitt liv svinner bort med sorg, og mine år med sukk; min kraft er brutt for min misgjernings skyld, og mine ben er uttæret. | 10Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa. |
| 11For alle mine Fjenders Skyld er jeg blevet til Spot, mine Naboers Gru, mine Kendinges Rædsel; de, der ser mig paa Gaden, flygter for mig. | 11For alle mine fienders skyld er jeg blitt til stor spott for mine naboer og til en skrekk for mine kjenninger; de som ser mig på gaten, flyr for mig. | 11För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig. |
| 12Som en død er jeg gaaet dem af Minde, jeg er som et ødelagt Kar. | 12Jeg er glemt og ute av hjertet som en død, jeg er blitt som et ødelagt kar. | 12Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. |
| 13Thi mange hører jeg hviske, trindt om er Rædsel, naar de holder Raad imod mig, pønser paa at tage mit Liv. | 13For jeg hører baktalelse av mange, redsel fra alle kanter, idet de rådslår sammen imot mig; de lurer på å ta mitt liv. | 13Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv. |
| 14Men, HERRE, jeg stoler paa dig; jeg siger: Du er min Gud, | 14Men jeg, jeg setter min lit til dig, Herre! Jeg sier: Du er min Gud. | 14Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.» |
| 15mine Tider er i din Haand. Red mig fra Fjenders Haand, fra dem, der forfølger mig, | 15I din hånd er mine tider*; redd mig av mine fienders hånd og fra mine forfølgere! | 15Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. |
| 16lad dit Ansigt lyse over din Tjener, frels mig i din Miskundhed. | 16La ditt åsyn lyse over din tjener, frels mig ved din miskunnhet! | 16Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd. |
| 17HERRE, lad mig ej blive til Skamme, jeg raaber jo til dig, lad de gudløse blive til Skamme og synke tavse i Døden. | 17Herre, la mig ikke bli til skamme! for jeg kaller på dig. La de ugudelige bli til skamme, bli tause i dødsriket! | 17HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. |
| 18Lad de falske Læber forstumme, som taler frækt om den retfærdige med Hovmod og Foragt. | 18La løgnens leber bli målløse, som taler frekt imot den rettferdige med overmot og forakt! | 18Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt. |
| 19Hvor stor er dog din Godhed, som du gemmer til dem, der frygter dig, øver mod dem, der lider paa dig, for Menneskebørnenes Øjne. | 19Hvor stor din godhet er, som du har gjemt for dem som frykter dig, som du har vist mot dem som tar sin tilflukt til dig, for menneskenes barns øine! | 19Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! |
| 20Du skjuler dem i dit Aasyns Skjul for Menneskers Stimmel; du gemmer dem i en Hytte for Tungers Kiv. | 20Du skjuler dem i ditt åsyns skjul for menneskers sammensvergelser, du gjemmer dem i en hytte for tungers kiv. | 20Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp. |
| 21Lovet være HERREN, thi underfuld Miskundhed har han vist mig i en befæstet Stad. | 21Lovet være Herren! for han har underlig vist sin miskunnhet imot mig i en fast by. | 21Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad! |
| 22Og jeg, som sagde i min Angst: »Jeg er bortstødt fra dine Øjne!« Visselig, du hørte min tryglende Røst, da jeg raabte til dig. | 22Og jeg, jeg sa i min angst: Jeg er revet bort fra dine øine. Dog hørte du mine inderlige bønners røst, da jeg ropte til dig. | 22Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig. |
| 23Elsk HERREN, alle hans fromme; de trofaste skærmer HERREN; men den, der handler i Hovmod, gengælder han mangefold. | 23Elsk Herren, alle I hans fromme! Herren vokter de trofaste og gjengjelder rikelig den som farer overmodig frem. | 23Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod. |
| 24Fat Mod, eders Hjerte være stærkt, alle I, som bier paa HERREN! | 24Vær ved godt mot, og eders hjerte være sterkt, alle I som venter på Herren! | 24Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
