Parallelle Kapitler | 1Til Sangmesteren. Med Strengespil. En Maskil af David. (2) Lyt, o Gud, til min Bøn, skjul dig ej for min Tryglen, (3) | 1Til sangmesteren; med strengelek; en læresalme av David. (2) Vend øret, Gud, til min bønn, og skjul dig ikke for min inderlige begjæring! | 1För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. (2) Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan. |
| 2laan mig Øre og svar mig, jeg vaander mig i Klage, | 2Gi akt på mig og svar mig! Mine sorgfylte tanker farer hit og dit, og jeg må stønne, | 2Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga, |
| 3jeg stønner ved Fjendernes Raab og de gudløses Skrig; thi Ulykke vælter de over mig, forfølger mig grumt; | 3for fiendens røst, for den ugudeliges undertrykkelse; for de velter elendighet over mig, og i vrede forfølger de mig. | 3vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig. |
| 4Hjertet er angst i mit Bryst, Dødens Rædsler er faldet over mig. | 4Mitt hjerte bever i mitt bryst, og dødens redsler er falt på mig. | 4Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig. |
| 5Frygt og Angst falder paa mig, Gru er over mig. | 5Frykt og beven kommer over mig, og forferdelse legger sig over mig. | 5Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig. |
| 6Jeg siger: Ak, havde jeg Vinger som Duen, da fløj jeg i Ly, | 6Og jeg sier: Gid jeg hadde vinger som duen! Da vilde jeg flyve bort og feste bo. | 6Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo. |
| 7ja, langt bort vilde jeg fly og blive i Ørkenen. — Sela. | 7Se, jeg vilde flykte langt bort, jeg vilde ta herberge i ørkenen. Sela. | 7Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela. |
| 8Da søgte jeg skyndsomt Tilflugt for rivende Storm og Uvejr. | 8Jeg vilde i hast søke mig et tilfluktssted for den rasende vind, for stormen. | 8Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder. |
| 9Herre, forvir og split deres Tungemaal! Thi Vold og Ufred ser jeg i Byen; | 9Opsluk dem, Herre, kløv deres tungemål! For jeg ser vold og kiv i byen. | 9Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden. |
| 10de gaar Rundgang Dag og Nat paa dens Mure; | 10Dag og natt vandrer de omkring den på dens murer, og elendighet og ulykke er inneni den. | 10Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne; |
| 11Ulykke, Kvide og Vanheld raader derinde, Voldsfærd og Svig viger aldrig bort fra dens Torve. | 11Fordervelse er inneni den, og undertrykkelse og svik viker ikke fra dens torv. | 11ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek. |
| 12Det var ikke en Fjende, som haaned mig — det kunde bæres; min Uven ydmyged mig ej — ham kunde jeg undgaa; | 12For ikke er det en fiende som håner mig, ellers vilde jeg bære det; ikke er det min avindsmann som ophøier sig over mig, ellers vilde jeg skjule mig for ham; | 12Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan. |
| 13men du, en Mand af min Stand, en Ven og fortrolig, | 13men det er du, du som var min likemann, min venn og min kjenning - | 13Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne, |
| 14og det skønt vi delte Samværets Sødme, vandred endrægtelig i Guds Hus. | 14vi som levde sammen i fortrolig omgang, som vandret til Guds hus blandt den glade høitidsskare. | 14du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran. |
| 15Over dem komme Død, lad dem levende synke i Dødsriget! Thi der er Ondskab i deres Bolig, i deres Indre! | 15Ødeleggelse komme over dem! La dem fare levende ned i dødsriket! For ondskap hersker i deres bolig, i deres hjerte. | 15Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. |
| 16Jeg, jeg raaber til Gud, og HERREN vil frelse mig. | 16Jeg vil rope til Gud, og Herren skal frelse mig. | 16Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig. |
| 17Jeg klager og stønner ved Kvæld, ved Gry og ved Middag; min Røst vil han høre | 17Aften og morgen og middag vil jeg klage og sukke, så hører han min røst. | 17Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst. |
| 18og udfri min Sjæl i Fred, saa de ikke kan komme mig nær; thi mange er de imod mig. | 18Han forløser min sjel fra striden imot mig og gir mig fred; for i mengde er de omkring mig. | 18Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot. |
| 19Gud, som troner fra Fortids Dage, vil høre og ydmyge dem. — Sela. Thi der er ingen Forandring hos dem, og de frygter ikke for Gud. | 19Gud skal høre og svare* dem - han troner jo fra fordums tid, sela - dem som ikke vil bli anderledes, og som ikke frykter Gud. | 19Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud. |
| 20Paa Venner lagde han Haand og brød sin Pagt. | 20Han* legger hånd på dem som har fred med ham, han vanhelliger sin pakt. | 20Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund. |
| 21Glattere end Smør er hans Mund, men Hjertet vil Krig, blødere end Olie hans Ord, skønt dragne Sværd. | 21Hans munns ord er glatte som smør, men hans hjertes tanke er strid; hans ord er bløtere enn olje, og dog er de dragne sverd. | 21Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd. |
| 22Kast din Byrde paa HERREN, saa sørger han for dig, den retfærdige lader han ikke i Evighed rokkes. | 22Kast på Herren det som tynger dig! Han skal holde dig oppe; han skal i evighet ikke la den rettferdige rokkes. | 22Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar. |
| 23Og du, o Gud, nedstyrt dem i Gravens Dyb! Ej skal blodstænkte, svigefulde Mænd naa Hælvten af deres Dage. Men jeg, jeg stoler paa dig! | 23Og du, Gud, skal støte dem ned i gravens dyp; blodgjerrige og falske menn skal ikke nå det halve av sine dager; men jeg setter min lit til dig. | 23Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
