Parallelle Kapitler | 1Saa tog Temaniten Elifaz til Orde og sagde: | 1Da tok Elifas fra Teman til orde og sa: | 1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade: |
| 2Ærgrer det dig, om man taler til dig? Men hvem kan her være tavs? | 2Om en prøvde å tale et ord til dig, vilde du da ta det ille op? Men hvem kan vel holde sine ord tilbake? | 2Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord? |
| 3Du har selv talt mange til Rette og styrket de slappe Hænder, | 3Du har selv vist mange til rette, og maktløse hender styrket du; | 3Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt; |
| 4dine Ord holdt den segnende oppe, vaklende Knæ gav du Kraft — | 4dine ord reiste den snublende op, og synkende knær gjorde du sterke. | 4dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft. |
| 5Men nu det gælder dig selv, saa taber du Modet, nu det rammer dig selv, er du slaget af Skræk! | 5Men nu, når det gjelder dig selv, blir du utålmodig, når det rammer dig, blir du forferdet. | 5Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du. |
| 6Er ikke din Gudsfrygt din Tillid, din fromme Færd dit Haab? | 6Er ikke din gudsfrykt din tillit, din ulastelige ferd ditt håp? | 6Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp? |
| 7Tænk efter! Hvem gik uskyldig til Grunde, hvor gik retsindige under? | 7Tenk efter: Hvem omkom uskyldig, og hvor gikk rettskafne til grunne? | 7Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under? |
| 8Men det har jeg set: Hvo Uret pløjer og saar Fortræd, de høster det selv. | 8Efter det jeg har sett, har de som pløide urett og sådde nød, også høstet det. | 8Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant; |
| 9For Guds Aand gaar de til Grunde, for hans Vredes Pust gaar de til. | 9De omkom for Guds ånde, og for hans vredes pust blev de til intet. | 9för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de. |
| 10Løvens Brøl og Vilddyrets Glam Ungløvernes Tænder slaas ud; | 10Løvens brøl og dens fryktelige røst hørtes ikke lenger, og ungløvenes tenner blev knust. | 10Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut; |
| 11Løven omkommer af Mangel paa Rov, og Løveungerne spredes. | 11Løven omkom av mangel på rov, og løvinnens unger blev adspredt. | 11Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda. |
| 12Der sneg sig til mig et Ord mit Øre opfanged dets Hvisken | 12Og til mig stjal sig et ord; det lød for mitt øre som en hvisken, | 12Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning, |
| 13i Nattesynernes Tanker, da Dvale sank over Mennesker; | 13under skiftende tanker ved nattlige syner, når dyp søvn faller på menneskene. | 13När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna, |
| 14Angst og Skælven kom over mig, alle mine Ledemod skjalv; | 14Frykt og beven kom over mig, så alle mine ben tok til å skjelve. | 14då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp. |
| 15et Pust strøg over mit Ansigt, Haarene rejste sig paa min Krop. | 15Og en ånd fór forbi mitt åsyn; hårene på mitt legeme reiste sig. | 15En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp. |
| 16Saa stod det stille! Jeg sansed ikke, hvordan det saa ud; en Skikkelse stod for mit Øje, jeg hørte en hviskende Stemme: | 16Den blev stående, men jeg skjelnet ikke klart hvorledes den så ut - det var en skikkelse som stod der for mine øine; jeg hørte en stille susen og en røst: | 16Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst: |
| 17»Har et Menneske Ret for Gud, mon en Mand er ren for sin Skaber? | 17Er et menneske rettferdig for Gud, eller en mann ren for sin skaper? | 17»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare? |
| 18End ikke sine Tjenere tror han, hos sine Engle finder han Fejl, | 18Se, på sine tjenere stoler han ikke, og hos sine engler finner han feil*, | 18Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel; |
| 19endsige hos dem, der bor i en Hytte af Ler og har deres Grundvold i Støvet! | 19hvor meget mere da hos dem som bor i hus av ler, og som har sin grunnvoll i støvet - de som knuses lettere enn møll. | 19huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal; |
| 20De knuses ligesom Møl, imellem Morgen og Aften, de sønderslaas uden at ænses, for evigt gaar de til Grunde. | 20Fra morgen til aften - så er de sønderslått; uten at nogen akter på det, går de til grunne for alltid. | 20när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid. |
| 21Rives ej deres Teltreb ud? De dør, men ikke i Visdom. | 21Blir ikke teltsnoren dradd ut* hos dem? De dør, men ikke i visdom. | 21Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
