Parallelle Kapitler | 1Og det skete paa en af de Dage, medens han lærte Folket i Helligdommen og forkyndte Evangeliet, da traadte Ypperstepræsterne og de skriftkloge tillige med de Ældste hen til ham. | 1Og det skjedde en av dagene mens han lærte folket i templet og forkynte evangeliet, da stod yppersteprestene og de skriftlærde frem sammen med de eldste | 1Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram |
| 2Og de talte til ham og sagde: »Sig os, af hvad Magt gør du disse Ting, eller hvem er det, som har givet dig denne Magt?« | 2og sa til ham: Si oss: Med hvad myndighet gjør du dette, eller hvem er det som har gitt dig denne myndighet? | 2och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?» |
| 3Men han svarede og sagde til dem: »Ogsaa jeg vil spørge eder om en Ting, siger mig det: | 3Men han svarte og sa til dem: Også jeg vil spørre eder om en ting; si mig: | 3Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den. |
| 4Johannes's Daab, var den fra Himmelen eller fra Mennesker?« | 4Johannes' dåp, var den fra himmelen eller fra mennesker? | 4Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?» |
| 5Men de overvejede med hverandre og sagde: »Sige vi: Fra Himmelen, da vil han sige: Hvorfor troede I ham ikke? | 5Men de samrådde sig med hverandre og sa: Sier vi: Fra himmelen, da sier han: Hvorfor trodde I ham da ikke? | 5Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?' |
| 6Men sige vi: Fra Mennesker, da vil hele Folket stene os; thi det er overbevist om, at Johannes var en Profet.« | 6Men sier vi: Fra mennesker, da stener hele folket oss; for de tror fullt og fast at Johannes var en profet. | 6Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.» |
| 7Og de svarede, at de vidste ikke hvorfra. | 7Og de svarte at de ikke visste hvor den var fra. | 7De svarade alltså att de icke visste varifrån den var. |
| 8Og Jesus sagde til dem: »Saa siger ikke heller jeg eder, af hvad Magt jeg gør disse Ting.« | 8Da sa Jesus til dem: Så sier heller ikke jeg eder med hvad myndighet jeg gjør dette. | 8Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.» |
| 9Men han begyndte at sige denne Lignelse til Folket: »En Mand plantede en Vingaard og lejede den ud til Vingaardsmænd og drog udenlands for lange Tider. | 9Han begynte da å si denne lignelse til folket: En mann plantet en vingård og leide den ut til vingårdsmenn og drog utenlands for lange tider. | 9Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid. |
| 10Og da Tiden kom, sendte han en Tjener til Vingaardsmændene, for at de skulde give ham af Vingaardens Frugt; men Vingaardsmændene sloge ham og sendte ham tomhændet bort. | 10Og da tiden kom, sendte han en tjener til vingårdsmennene, forat de skulde gi ham av vingårdens frukt; men vingårdsmennene slo ham, og lot ham gå bort med tomme hender. | 10När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort. |
| 11Og han sendte fremdeles en anden Tjener; men de sloge ogsaa ham og forhaanede ham og sendte ham tomhændet bort. | 11Og han blev ved og sendte en annen tjener; men de slo også ham og hånte ham og lot ham gå bort med tomme hender. | 11Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort. |
| 12Og han sendte fremdeles en tredje; men ogsaa ham saarede de og kastede ham ud. | 12Og han blev ved og sendte en tredje; men de slo også ham til blods og kastet ham ut. | 12Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom. |
| 13Men Vingaardens Herre sagde: Hvad skal jeg gøre? Jeg vil sende min Søn, den elskede; de ville dog vel undse sig, for ham. | 13Da sa vingårdens herre: Hvad skal jeg gjøre? Jeg vil sende min sønn, den elskede; de vil da vel undse sig for ham. | 13Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.' |
| 14Men da Vingaardsmændene saa ham, raadsloge de indbyrdes og sagde: Det er Arvingen; lader os slaa ham ihjel, for at Arven kan blive vor. | 14Men da vingårdsmennene fikk se ham, la de op råd med hverandre og sa: Dette er arvingen; la oss slå ham ihjel, så arven kan bli vår! | 14Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.' |
| 15Og de kastede ham ud af Vingaarden og sloge ham ihjel. Hvad vil nu Vingaardens Herre gøre ved dem? | 15Og de kastet ham ut av vingården og slo ham ihjel. Hvad skal nu vingårdens herre gjøre med dem? | 15Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? |
| 16Han vil komme og ødelægge disse Vingaardsmænd og give Vingaarden til andre.« Men da de hørte det, sagde de: »Det ske aldrig!« | 16Han skal komme og drepe disse vingårdsmenn og overgi vingården til andre. Da de hørte det, sa de: Det må aldri skje! | 16Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!» |
| 17Men han saa paa dem og sagde: »Hvad er da dette, som er skrevet: Den Sten, som Bygningsmændene forkastede, den er bleven til en Hovedhjørnesten? | 17Men han så på dem og sa: Hvad er da dette som er skrevet: Den sten som bygningsmennene forkastet, den er blitt hjørnesten? | 17Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'? |
| 18Hver, som falder paa denne Sten, skal slaa sig sønder; men hvem den falder paa, ham skal den knuse.« | 18Hver den som faller på denne sten, han skal knuses; men den som den faller på, ham skal den smuldre til støv. | 18Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.» |
| 19Og Ypperstepræsterne og de skriftkloge søgte at lægge Haand paa ham i den samme Time, men de frygtede for Folket; thi de forstode, at han sagde denne Lignelse imod dem. | 19Og de skriftlærde og yppersteprestene søkte å få lagt hånd på ham i samme stund; men de fryktet for folket; for de skjønte at det var om dem han hadde sagt denne lignelse. | 19Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. |
| 20Og de toge Vare paa ham og udsendte Lurere, der anstillede sig, som om de vare retfærdige, for at fange ham i Ord, saa de kunde overgive ham til Øvrigheden og Landshøvdingens Magt. | 20Og efterat de nogen tid hadde voktet på ham, sendte de lurere, som lot som de var rettferdige, for å fange ham i ord, så de kunde overgi ham til øvrigheten og til landshøvdingens makt. | 20Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld. |
| 21Og de spurgte ham og sagde: »Mester! vi vide, at du taler og lærer Rettelig og ikke ser paa Personer, men lærer Guds Vej i Sandhed. | 21Og de spurte ham og sa: Mester! vi vet at du taler og lærer rett og gjør ikke forskjell på folk, men lærer Guds vei i sannhet; | 21Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är. |
| 22Er det os tilladt at give Kejseren Skat eller ej?« | 22er det oss tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke? | 22Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» |
| 23Men da han mærkede deres Træskhed, sagde han til dem: »Hvorfor friste I mig? | 23Men han merket deres list og sa til dem: | 23Men han märkte deras illfundighet och sade till dem: |
| 24Viser mig en Denar; hvis Billede og Overskrift bærer den?« Men de svarede og sagde: »Kejserens.« | 24Vis mig en penning! Hvis billede og påskrift har den? De svarte: Keiserens. | 24»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.» |
| 25Men han sagde til dem: »Saa giver da Kejseren, hvad Kejserens er, og Gud, hvad Guds er.« | 25Da sa han til dem: Så gi da keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er! | 25Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» |
| 26Og de kunde ikke fange ham i Ord i Folkets Paahør, og de forundrede sig over hans Svar og tav. | 26Og de var ikke i stand til å fange ham i ord i folkets påhør, og de undret sig over hans svar, og tidde. | 26Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego. |
| 27Men nogle af Saddukæerne, som nægte, at der er Opstandelse, kom til ham og spurgte ham og sagde: | 27Men det kom nogen av sadduseerne til ham, de som nekter at det er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa: | 27Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom |
| 28»Mester! Moses har foreskrevet os: Dersom en har en Broder, som er gift, og denne dør barnløs, da skal hans Broder tage Hustruen og oprejse sin Broder Afkom. | 28Mester! Moses har foreskrevet oss at når en manns gifte bror dør og ikke har barn, da skal hans bror ta hans hustru til ekte og opreise sin bror avkom. | 28och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder. |
| 29Nu var der syv Brødre; og den første tog en Hustru og døde barnløs. | 29Nu var det syv brødre; og den første tok sig en hustru og døde barnløs. | 29Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös. |
| 30Ligesaa den anden. | 30Og den annen | 30Då tog den andre i ordningen henne |
| 31Og den tredje tog hende, og saaledes ogsaa alle syv; de døde uden at efterlade Børn. | 31og den tredje tok henne, og likeså alle syv; de efterlot ikke barn, og døde. | 31och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. |
| 32Men til sidst døde ogsaa Hustruen. | 32Til sist døde også kvinnen. | 32Slutligen dog ock hustrun. |
| 33Hvem af dem faar hende saa til Hustru i Opstandelsen? thi de have alle syv haft hende til Hustru.« | 33Hvem iblandt dem skal nu få kvinnen til hustru i opstandelsen? for alle syv har jo hatt henne til hustru. | 33Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.» |
| 34Og Jesus sagde til dem: »Denne Verdens Børn tage til Ægte og bortgiftes; | 34Og Jesus sa til dem: Denne verdens barn tar til ekte og gis til ekte; | 34Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; |
| 35men de, som agtes værdige til at faa Del i hin Verden og i Opstandelsen fra de døde, tage hverken til Ægte eller bortgiftes. | 35men de som aktes verdige til å få del i hin verden og i opstandelsen fra de døde, de hverken tar til ekte eller gis til ekte; | 35men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. |
| 36Thi de kunne ikke mere dø; thi de ere Engle lige og ere Guds Børn, idet de ere Opstandelsens Børn. | 36for de kan ikke mere dø, for de er englene like og er Guds barn, idet de er opstandelsens barn. | 36De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen. |
| 37Men at de døde oprejses, har ogsaa Moses givet til Kende i Stedet om Tornebusken, naar han kalder Herren: Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud. | 37Men at de døde står op, det har også Moses gitt til kjenne, der hvor det tales om tornebusken, når han kaller Herren Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud; | 37Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'; |
| 38Men han er ikke dødes, men levendes Gud; thi for ham leve de alle.« | 38men han er ikke de dødes Gud, men de levendes; for de lever alle for ham. | 38Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.» |
| 39Men nogle af de skriftkloge svarede og sagde: »Mester! du talte vel.« | 39Da svarte nogen av de skriftlærde og sa: Mester! du taler vel. | 39Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.» |
| 40Og de turde ikke mere spørge ham om noget. | 40For de vågde ikke mere å spørre ham om noget. | 40De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom. |
| 41Men han sagde til dem: »Hvorledes siger man, at Kristus er Davids Søn? | 41Men han sa til dem: Hvorledes kan det sies at Messias er Davids sønn? | 41Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son? |
| 42David selv siger jo i Psalmernes Bog: Herren sagde til min Herre: Sæt dig ved min højre Haand, | 42David selv sier jo i Salmenes bok: Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, | 42David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, |
| 43indtil jeg faar lagt dine Fjender som en Skammel for dine Fødder. | 43til jeg får lagt dine fiender til skammel for dine føtter! | 43till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' |
| 44Altsaa kalder David ham en Herre, hvorledes er han da hans Søn?« | 44David kaller ham altså herre; hvorledes kan han da være hans sønn? | 44David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?» |
| 45Men i hele Folkets Paahør sagde han til Disciplene: | 45Men i hele folkets påhør sa han til sine disipler: | 45Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det: |
| 46»Vogter eder for de skriftkloge, som gerne ville gaa i lange Klæder og holde af at lade sig hilse paa Torvene og at have de fornemste Pladser i Synagogerne og at sidde øverst til Bords ved Maaltiderne, | 46Vokt eder for de skriftlærde, som gjerne vil gå i side klær og gjerne vil la sig hilse på torvene og ha de øverste seter i synagogene og sitte øverst ved gjestebudene; | 46»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden -- |
| 47de, som opæde Enkers Huse og paa Skrømt bede længe; disse skulle faa des haardere Dom.« | 47de som opeter enkers hus og for et syns skyld holder lange bønner! Disse skal få dess hårdere dom. | 47detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
