Parallelle Kapitler | 1Hvo Nakken gør stiv, skønt revset tit, han knuses brat uden Lægedom. | 1En mann som er ofte straffet og allikevel gjør sin nakke stiv, vil i et øieblikk bli sønderbrutt, og der er ingen lægedom. | 1Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning. |
| 2Er der mange retfærdige, glædes Folket, men raader de gudløse, sukker Folket. | 2Når de rettferdige kommer til makten, gleder folket sig; men når en ugudelig mann hersker, sukker folket. | 2När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket. |
| 3Hvo Visdom elsker, glæder sin Fader, hvo Skøger omgaas, bortødsler Gods. | 3En mann som elsker visdom, gleder sin far; men den som holder vennskap med skjøger, øder sitt gods. | 3Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger. |
| 4Kongen grundfæster Landet med Ret, en Udsuger lægger det øde. | 4En konge trygger sitt land ved rett; men en mann som tar imot gaver, bryter det ned. | 4Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det. |
| 5Mand, der smigrer sin Næste, breder et Net for hans Fod. | 5En mann som smigrer for sin næste, setter op et garn for hans fot. | 5Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter. |
| 6I sin Brøde hildes den onde, den retfærdige jubler af Glæde. | 6En ond manns misgjerning er en snare for ham, men den rettferdige skal juble og glede sig. | 6En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas. |
| 7Den retfærdige kender de ringes Retssag; den gudløse skønner intet. | 7Den rettferdige tar sig av småfolks sak; den ugudelige skjønner sig ikke på noget. | 7Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet. |
| 8Spottere ophidser Byen, men Vismænd, de stiller Vrede. | 8Spottere egger op byen, men vismenn stiller vreden. | 8Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden. |
| 9Gaar Vismand i Rette med Daare, vredes og ler han, alt preller af. | 9Når en vismann går i rette med en dåre, så blir dåren vred og ler, og der blir ingen ro. | 9När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro. |
| 10De blodtørstige hader lydefri Mand, de retsindige tager sig af ham. | 10De blodtørstige hater den ustraffelige, men de rettsindige søker å redde hans liv. | 10De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv. |
| 11En Taabe slipper al sin Voldsomhed løs, Vismand stiller den omsider. | 11All sin vrede lar dåren strømme ut, men den vise holder vreden tilbake og stiller den. | 11Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut. |
| 12En Fyrste, som lytter til Løgnetale, faar lutter gudløse Tjenere. | 12Når en hersker akter på løgnens ord, blir alle hans tjenere ugudelige. | 12Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga. |
| 13Fattigmand og Blodsuger mødes, HERREN giver begges Øjne Glans. | 13Den fattige og den som undertrykker ham, møtes; Herren gir begges øine deres lys. | 13Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus. |
| 14En Konge, der dømmer de ringe med Ret, hans Trone staar fast evindelig. | 14En konge som dømmer småfolk rettferdig, hans trone står fast for alle tider. | 14Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen. |
| 15Ris og Revselse, det giver Visdom, uvorn Dreng gør sin Moder Skam. | 15Ris og tukt gir visdom; men en gutt som er overlatt til sig selv, gjør sin mor skam. | 15Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder. |
| 16Bliver mange gudløse, tiltager Synd; retfærdige ser med Fryd deres Fald. | 16Når de ugudelige får makt, får synden makt; men de rettferdige skal se deres fall med glede. | 16Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust. |
| 17Tugt din Søn, saa kvæger han dig og bringer din Sjæl, hvad der smager. | 17Tukt din sønn, så skal han bli dig til glede og vederkvege din sjel! | 17Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ. |
| 18Uden Syner forvildes et Folk; salig den, der vogter paa Loven. | 18Uten åpenbaring blir folket tøilesløst; men lykkelig er den som holder loven. | 18Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen. |
| 19Med Ord lader Træl sig ikke tugte, han fatter dem vel, men adlyder ikke. | 19Ved ord lar en træl sig ikke tukte; for han skjønner dem nok, men adlyder dem ikke. | 19Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter. |
| 20Ser du en Mand, der er hastig til Tale, for en Taabe er der snarere Haab end for ham. | 20Har du sett en mann som forhaster sig i sine ord - det er mere håp for dåren enn for ham. | 20Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom. |
| 21Forvænner man sin Træl fra ung, vil han til sidst være Herre. | 21Forkjæler en sin træl fra ungdommen av, så vil han til sist være sønn i huset. | 21Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt. |
| 22Hidsig Mand vækker Strid, vredladen Mand gør megen Synd. | 22Den som er snar til vrede, vekker trette, og en hastig mann gjør ofte det som er ondt. | 22En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse. |
| 23Et Menneskes Hovmod ydmyger ham, den ydmyge opnaar Ære. | 23Et menneskes stolthet fører ham til fall, men den ydmyke vinner ære. | 23En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära. |
| 24Hæleren hader sit Liv, han hører Forbandelsen, men melder intet. | 24Den som deler med en tyv, hater sitt liv; han hører opropet til ed og gir allikevel ingen oplysning. | 24Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet. |
| 25Frygt for Mennesker leder i Snare, men den, der stoler paa HERREN, er bjærget. | 25Menneskefrykt fører i snare, men den som setter sin lit til Herren, han blir berget. | 25Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad. |
| 26Mange søger en Fyrstes Gunst; Mands Ret er dog fra HERREN. | 26Mange søker en herskers yndest, men fra Herren kommer en manns rett. | 26Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt. |
| 27Urettens Mand er retfærdiges Gru, hvo redeligt vandrer, gudløses Gru. | 27En urettferdig mann er en vederstyggelighet for de rettferdige, og en vederstyggelighet for den ugudelige er den som lever rett. | 27En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
