Parallelle Kapitler | 1Men da han havde fuldendt alle sine Ord i Folkets Paahør, gik han ind i Kapernaum. | 1Da han hadde fullendt sin tale for folkets ører, gikk han inn i Kapernaum. | 1När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum. |
| 2Men en Høvedsmands Tjener, som denne holdt meget af, var syg og nær ved at dø. | 2Og en høvedsmann hadde en tjener som var syk og nær ved å dø, og han var ham meget kjær. | 2Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom. |
| 3Men da han hørte om Jesus, sendte han nogle af Jødernes Ældste til ham og bad ham om, at han vilde komme og helbrede hans Tjener. | 3Da han nu hørte om Jesus, sendte han nogen av jødenes eldste til ham og bad ham at han vilde komme og helbrede hans tjener. | 3Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare. |
| 4Men da de kom til Jesus, bade de ham indtrængende og sagde: »Han er vel værd, at du gør dette for ham; | 4De kom da til Jesus, og bad ham inderlig og sa: Han er vel verd at du gjør dette for ham; | 4När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: »Han är värd att du gör honom detta, |
| 5thi han elsker vort Folk, og han har bygget Synagogen for os.« | 5for han elsker vårt folk, og det er han som har bygget synagogen for oss. | 5ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss.» |
| 6Og Jesus gik med dem. Men da han allerede ikke var langt fra Huset, sendte Høvedsmanden nogle Venner og lod ham sige: »Herre! umag dig ikke; thi jeg er ikke værdig til, at du skal gaa ind under mit Tag. | 6Jesus gikk da med dem. Men da han ikke hadde langt igjen til huset, sendte høvedsmannen nogen venner til ham og lot si: Herre, umak dig ikke! for jeg er for ringe til at du skal gå inn under mitt tak; | 6Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak. |
| 7Derfor agtede jeg heller ikke mig selv værdig til at komme til dig; men sig det med et Ord, saa bliver min Dreng helbredt. | 7derfor aktet jeg mig heller ikke verdig til å gå til dig; men si et ord, så blir min dreng helbredet! | 7Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk. |
| 8Jeg er jo selv et Menneske, som staar under Øvrighed og har Stridsmænd under mig; og siger jeg til den ene: Gaa! saa gaar han; og til den anden: Kom! saa kommer han; og til min Tjener: Gør dette! saa gør han det.« | 8For jeg er også en mann som står under overordnede, men har stridsmenn under mig igjen; og sier jeg til den ene: Gå! så går han, og til en annen: Kom! så kommer han, og til min tjener: Gjør dette! så gjør han det. | 8Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.» |
| 9Men da Jesus hørte dette, forundrede han sig over ham; og han vendte sig om og sagde til Skaren, som fulgte ham: »Jeg siger eder, end ikke i Israel har jeg fundet saa stor en Tro.« | 9Men da Jesus hørte dette, undret han sig over ham, og han vendte sig om og sa til folket som fulgte ham: Jeg sier eder: Ikke engang i Israel har jeg funnet så stor en tro. | 9När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.» |
| 10Og da de, som vare udsendte, kom tilbage til Huset, fandt de den syge Tjener sund. | 10Og da de som var utsendt, kom hjem igjen, fant de den syke tjener aldeles frisk. | 10Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk. |
| 11Og det skete Dagen derefter, at han gik til en By, som hed Nain, og der gik mange af hans Disciple og en stor Skare med ham. | 11Dagen derefter skjedde det at han drog til en by som heter Nain, og mange av hans disipler gikk med ham, og meget folk. | 11Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk. |
| 12Men da han nærmede sig Byens Port, se, da blev en død baaren ud, som var sin Moders enbaarne Søn, og hun var Enke; og en stor Skare fra Byen gik med hende. | 12Da han nu kom nær til byens port, se, da blev en død båret ut, som var sin mors eneste sønn, og hun var enke, og meget folk fra byen var med henne. | 12Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne. |
| 13Og da Herren saa hende, ynkedes han inderligt over hende og sagde til hende: »Græd ikke!« | 13Og da Herren så henne, ynkedes han inderlig over henne og sa til henne: Gråt ikke! | 13När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: »Gråt icke.» |
| 14Og han traadte til og rørte ved Baaren; men de, som bare, stode stille, og han sagde: »du unge Mand, jeg siger dig, staa op!« | 14Og han trådte til og rørte ved båren, og de som bar den, stod stille, og han sa: Du unge mann! jeg sier dig: Stå op! | 14Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.» |
| 15Og den døde rejste sig op og begyndte at tale; og han gav ham til hans Moder. | 15Og den døde reiste sig op og begynte å tale; og han gav ham til hans mor. | 15Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder. |
| 16Men Frygt betog alle, og de priste Gud og sagde: »Der er en stor Profet oprejst iblandt os, og Gud har besøgt sit Folk.« | 16Da kom det frykt over dem alle, og de priste Gud og sa: En stor profet er opreist blandt oss, og Gud har gjestet sitt folk. | 16Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt folk.» |
| 17Og denne Tale om ham kom ud i hele Judæa og i hele det omliggende Land. | 17Og dette ord kom ut om ham i hele Judea og i hele landet deromkring. | 17Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring. |
| 18Og Johannes's Disciple fortalte ham om alt dette. Og Johannes kaldte to af sine Disciple til sig | 18Og Johannes' disipler fortalte ham om alt dette. Da kalte Johannes to av sine disipler til sig, | 18Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar. |
| 19og sendte dem til Herren og lod sige: »Er du den, som kommer, eller skulle vi vente en anden?« | 19og sendte dem til Herren og lot si: Er du den som skal komme, eller skal vi vente en annen? | 19Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?» |
| 20Og da Mændene kom til ham, sagde de: »Johannes Døberen har sendt os til dig og lader sige: Er du den, som kommer, eller skulle vi vente en anden?« | 20Mennene kom da til ham og sa: Døperen Johannes har sendt oss til dig og lar si: Er du den som skal komme, eller skal vi vente en annen? | 20När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'» |
| 21I den samme Time helbredte han mange for Sygdomme og Plager og onde Aander og skænkede mange blinde Synet. | 21I den samme stund helbredet han mange for sykdommer og plager og onde ånder, og mange blinde gav han synet. | 21Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn. |
| 22Og han svarede og sagde til dem: »Gaar hen, og forkynder Johannes de Ting, som I have set og hørt: Blinde se, lamme gaa, spedalske renses, døve høre, døde staa op, Evangeliet forkyndes for fattige; | 22Og Jesus svarte og sa til dem: Gå bort og fortell Johannes det som I har sett og hørt: blinde ser, halte går, spedalske renses, døve hører, døde står op, og evangeliet forkynnes for fattige; | 22Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'. |
| 23og salig er den, som ikke forarges paa mig.« | 23og salig er den som ikke tar anstøt av mig. | 23Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.» |
| 24Men da Johannes's Sendebud vare gaaede bort, begyndte han at sige til Skarerne om Johannes: »Hvad gik I ud i Ørkenen at skue? Et Rør, som bevæges hid og did af Vinden? | 24Da nu sendebudene fra Johannes var gått bort, begynte han å tale til folket om Johannes: Hvorfor var det I gikk ut i ørkenen? for å se et rør som svaier for vinden? | 24När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden? |
| 25Eller hvad gik I ud at se? Et Menneske, iført bløde Klæder? Se, de, som leve i prægtige Klæder og i Vellevned, ere i Kongsgaardene. | 25Eller hvorfor var det I gikk der ut? for å se et menneske klædd i fine klær? Se, de som går prektig klædd og lever i vellevnet, er i kongenes saler. | 25Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen. |
| 26Eller hvad gik I ud at se? En Profet? Ja, siger jeg eder, endog mere end en Profet! | 26Eller hvorfor var det I gikk der ut? for å se en profet? Ja, jeg sier eder, endog mere enn en profet. | 26Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han. |
| 27Han er den, om hvem der er skrevet: Se, jeg sender min Engel for dit Ansigt, han skal berede din Vej foran dig. | 27Det er ham det er skrevet om: Se, jeg sender mitt bud for ditt åsyn; han skal rydde din vei for dig. | 27Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.' |
| 28Jeg siger eder: Iblandt dem, som ere fødte af Kvinder, er ingen større Profet end Johannes; men den mindste i Guds Rige er større end han. | 28Jeg sier eder: Større profet enn Johannes er ingen blandt dem som er født av kvinner; men den minste i Guds rike er større enn han. | 28Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han. |
| 29Og hele Folket, som hørte ham, endog Tolderne, gav Gud Ret, idet de bleve døbte med Johannes's Daab. | 29Og alt folket som hørte ham, og tolderne, de gav Gud rett og lot sig døpe med Johannes' dåp; | 29Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop. |
| 30Men Farisæerne og de lovkyndige have foragtet Guds Raad med dem selv, idet de ikke bleve døbte af ham. | 30men fariseerne og de lovkyndige gjorde Guds råd til intet for sig og lot sig ikke døpe av ham. | 30Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom. |
| 31Ved hvem skal jeg da ligne denne Slægts Mennesker? og hvem ligne de? | 31Hvem skal jeg da ligne denne slekts mennesker med, og hvem er de like? | 31Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika? |
| 32De ligne Børn, som sidde paa Torvet og raabe til hverandre og sige: Vi blæste paa Fløjte for eder, og I dansede ikke, vi sang Klagesange for eder, og I græd ikke. | 32De ligner små barn som sitter på torvet og roper til hverandre og sier: Vi blåste på fløite for eder, og I vilde ikke danse, vi sang sørgesanger, og I vilde ikke gråte. | 32De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.' |
| 33Thi Johannes Døberen kom, som hverken spiste Brød eller drak Vin, og I sige: Han er besat. | 33For døperen Johannes er kommet; han hverken åt brød eller drakk vin, og I sier: Han er besatt! | 33Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.' |
| 34Menneskesønnen kom, som spiser og drikker, og I sige: Se, en Fraadser og en Vindranker, Tolderes og Synderes Ven! | 34Menneskesønnen er kommet; han eter og drikker, og I sier: Se, for en storeter og vindrikker, tolderes og synderes venn! | 34Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!' |
| 35Dog Visdommen er retfærdiggjort ved alle sine Børn!« | 35Og visdommen er rettferdiggjort av alle sine barn. | 35Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.» |
| 36Men en af Farisæerne bad ham om, at han vilde spise med ham; og han gik ind i Farisæerens Hus og satte sig til Bords. | 36Men en av fariseerne bad ham at han vilde ete hos ham; og han gikk inn i fariseerens hus og satte sig til bords. | 36Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords. |
| 37Og se, der var en Kvinde, som var en Synderinde i Byen; da hun fik at vide, at han sad til Bords i Farisæerens Hus, kom hun med en Alabastkrukke med Salve; | 37Og se, det var en kvinne der i byen, som var en synderinne, og da hun fikk vite at han satt til bords i fariseerens hus, kom hun med en alabaster-krukke med salve | 37Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse |
| 38og hun stillede sig bag ved ham, ved hans Fødder og græd og begyndte at væde hans Fødder med sine Taarer og aftørrede dem med sit Hovedhaar og kyssede hans Fødder og salvede dem med Salven. | 38og stod bak ved hans føtter og gråt, og begynte å væte hans føtter med sine tårer og tørket dem med sitt hår og kysset hans føtter og salvet dem med salven. | 38och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen. |
| 39Men da Farisæeren, som havde indbudt ham, saa det, sagde han ved sig selv: »Dersom denne var en Profet, vidste han, hvem og hvordan en Kvinde denne er, som rører ved ham, at hun er en Synderinde.« | 39Men da fariseeren som hadde innbudt ham, så det, sa han ved sig selv: Var denne mann en profet, da visste han hvem og hvordan denne kvinne er som rører ved ham, at hun er en synderinne. | 39Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska.» |
| 40Og Jesus tog til Orde og sagde til ham: »Simon! jeg har noget at sige dig.« Men han siger: »Mester, sig frem!« | 40Og Jesus svarte og sa til ham: Simon! jeg har noget å si dig. Han sier: Mester, si frem! | 40Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det. |
| 41»En Mand, som udlaante Penge, havde to Skyldnere; den ene var fem Hundrede Denarer skyldig, men den anden halvtredsindstyve. | 41En som lånte ut penger, hadde to skyldnere; den ene skyldte ham fem hundre penninger, og den andre femti; | 41»En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio. |
| 42Da de ikke havde noget at betale med, eftergav han dem det begge. Hvem af dem vil nu elske ham mest?« | 42da de ikke hadde noget å betale med, eftergav han dem begge gjelden. Hvem av dem vil da elske ham mest? | 42Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?» |
| 43Simon svarede og sagde: »Jeg holder for, den, hvem han eftergav mest?« Men han sagde til ham: »Du dømte ret.« | 43Simon svarte: Jeg tenker: Den han eftergav mest. Da sa han til ham: Du dømte rett. | 43Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du» |
| 44Og han vendte sig imod Kvinden og sagde til Simon: »Ser du denne Kvinde? Jeg kom ind i dit Hus; du gav mig ikke Vand til mine Fødder; men hun vædede mine Fødder med sine Taarer og aftørrede dem med sit Haar. | 44Og han vendte sig mot kvinnen og sa til Simon: Ser du denne kvinne? Jeg kom inn i ditt hus, du gav mig ikke vann til mine føtter, men hun vætte mine føtter med sine tårer og tørket dem med sitt hår; | 44Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. |
| 45Du gav mig intet Kys; men hun ophørte ikke med at kysse mine Fødder, fra jeg kom herind. | 45du gav mig ikke noget kyss, men hun holdt ikke op å kysse mine føtter fra den stund jeg kom inn; | 45Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter. |
| 46Du salvede ikke mit Hoved med Olie; men hun salvede mine Fødder med Salve. | 46du salvet ikke mitt hode med olje, men hun salvet mine føtter med salve. | 46Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse. |
| 47Derfor siger jeg dig: Hendes mange Synder ere hende forladte, eftersom hun elskede meget; men den, hvem lidet forlades, elsker lidet.« | 47Derfor sier jeg dig: Hennes mange synder er henne forlatt, for hun elsket meget; men den som lite forlates, elsker lite. | 47Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.» |
| 48Men han sagde til hende: »Dine Synder ere forladte!« | 48Og han sa til henne: Dine synder er dig forlatt. | 48Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.» |
| 49Og de, som sade til Bords med ham, begyndte at sige ved sig selv: »Hvem er denne, som endog forlader Synder?« | 49Da begynte de som satt til bords med ham, å si ved sig selv: Hvem er denne mann, som endog forlater synder? | 49Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?» |
| 50Men han sagde til Kvinden: »Din Tro har frelst dig, gaa bort med Fred!« | 50Men han sa til kvinnen: Din tro har frelst dig; gå bort i fred! | 50Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
