Parallelle Kapitler | 1I de Dage da der atter var en stor Skare, og de intet havde at spise, kaldte han sine Disciple til sig og siger til dem: | 1I de samme dager, da det atter var meget folk, og de ikke hadde noget å ete, kalte han sine disipler til sig og sa til dem: | 1Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: |
| 2»Jeg ynkes inderligt over Skaren; thi de have allerede tøvet hos mig i tre Dage og have intet at spise. | 2Jeg ynkes inderlig over folket; for de har alt vært hos mig i tre dager, og de har ikke noget å ete; | 2»Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta. |
| 3Og dersom jeg lader dem gaa fastende hjem, ville de vansmægte paa Vejen, og nogle af dem ere komne langvejsfra.« | 3og lar jeg dem fare fastende hjem, vil de vansmekte på veien; nogen av dem er jo kommet langveisfra. | 3Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.» |
| 4Og hans Disciple svarede ham: »Hvorfra skal nogen kunne mætte disse med Brød her i en Ørken?« | 4Og hans disipler svarte ham: Hvorfra kan nogen få brød nok til å mette disse her i ørkenen? | 4Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?» |
| 5Og han spurgte dem: »Hvor mange Brød have I?« Og de sagde: »Syv.« | 5Og han spurte dem: Hvor mange brød har I? De sa: Syv. | 5Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.» |
| 6Og han byder Skaren af sætte sig ned paa Jorden; og han tog de syv Brød, takkede, brød, dem og gav sine Disciple dem, at de skulde lægge dem for; og de lagde dem for Skaren. | 6Da bød han folket sette sig ned på jorden, og han tok de syv brød, takket og brøt dem og gav dem til sine disipler, forat de skulde dele dem ut; og de delte ut til folket. | 6Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket. |
| 7Og de havde nogle faa Smaafisk; og han velsignede dem og sagde, af ogsaa disse skulde lægges for. | 7Og de hadde nogen få småfisker, og han velsignet dem og bød at også de skulde deles ut. | 7De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem. |
| 8Og de spiste og bleve mætte; og de opsamlede af tiloversblevne Stykker syv Kurve. | 8Og de åt og blev mette; og de tok op det som blev tilovers av stykkene, syv kurver. | 8Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken. |
| 9Men de vare omtrent fire Tusinde; og han lod dem gaa bort. | 9Men de var omkring fire tusen. Og han lot dem fare. | 9Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt. |
| 10Og straks gik han om Bord i Skibet med sine Disciple og kom til Dalmanuthas Egne. | 10Og straks gikk han ut i båten med sine disipler, og kom til landet ved Dalmanuta. | 10Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. |
| 11Og Farisæerne gik ud og begyndte at strides med ham og forlangte af ham et Tegn fra Himmelen for at friste ham. | 11Og fariseerne kom der ut og begynte å tviste med ham, idet de krevde et tegn fra himmelen av ham for å friste ham. | 11Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen. |
| 12Og han sukkede dybt i sin Aand og siger: »Hvorfor forlanger denne Slægt et Tegn? Sandelig, siger jeg eder, der skal ikke gives denne Slægt noget Tegn!« | 12Og han sukket i sin ånd og sa: Hvorfor krever denne slekt tegn? Sannelig sier jeg eder: Ikke skal det gis denne slekt noget tegn. | 12Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.» |
| 13Og han forlod dem og gik atter om Bord og for over til hin Side. | 13Og han forlot dem og gikk atter i båten, og fór over til hin side. | 13Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden. |
| 14Og de havde glemt at tage Brød med og havde kun eet Brød med sig i Skibet. | 14Og de hadde glemt å ta brød med, og hadde ikke mere enn et eneste brød med sig i båten. | 14Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten. |
| 15Og han bød dem og sagde: »Ser til, tager eder i Vare for Farisæernes Surdejg og Herodes's Surdejg!« | 15Og han bød dem: Se eder for, ta eder i vare for fariseernes surdeig og for Herodes' surdeig! | 15Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.» |
| 16Og de tænkte med hverandre: »Det er, fordi vi ikke have Brød.« | 16Og de talte sig imellem: Det er fordi vi ikke har brød med. | 16Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig. |
| 17Og da han mærkede dette, siger han til dem: »Hvorfor tænke I paa, at I ikke have Brød? Skønne I ikke endnu, og forstaa I ikke? Er eders Hjerte forhærdet? | 17Og da han merket det, sa han til dem: Hvorfor taler I med hverandre om at I ikke har brød med? Skjønner og forstår I ennu ikke? Er eders hjerte forherdet? | 17Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade? |
| 18Have I Øjne og se ikke? Og have I Øren og høre ikke? Og komme I ikke i Hu? | 18Har I øine og ser ikke, har I ører og hører ikke? Kommer I ikke i hu | 18I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke? |
| 19Da jeg brød de fem Brød til de fem Tusinde, hvor mange Kurve fulde af Stykker toge I da op?« De sige til ham: »Tolv.« | 19da jeg brøt de fem brød til de fem tusen, hvor mange kurver fulle av stykker I da tok op? De sa til ham: Tolv. | 19Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.» |
| 20»Og da jeg brød de syv til de fire Tusinde, hvor mange Kurve fulde af Stykker toge I da op?« Og de sige til ham: »Syv.« | 20Og da jeg brøt de syv til de fire tusen, hvor mange kurver fulle av stykker tok I da op? De sa: Syv. | 20»Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.» |
| 21Og han sagde til dem »Hvorledes forstaa I da ikke?« | 21Og han sa til dem: Hvorledes går det da til at I ennu ikke forstår? | 21Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?» |
| 22Og de komme til Bethsajda. Og man fører en blind til ham og beder ham om, at han vil røre ved ham. | 22Og de kom til Betsaida. Og de førte en blind til ham og bad ham røre ved ham. | 22Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne. |
| 23Og han tog den blinde ved Haanden og førte ham uden for Landsbyen og spyttede paa hans Øjne og lagde Hænderne paa ham og spurgte ham, om han saa noget. | 23Og han tok den blinde ved hånden og førte ham utenfor byen, og han spyttet i hans øine og la sine hender på ham, og spurte ham om han så noget. | 23Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?» |
| 24Og han saa op og sagde: »Jeg ser Menneskene; thi jeg ser noget ligesom Træer gaa omkring.« | 24Og han så op og sa: Jeg kan se mennesker; for jeg ser folk gå omkring likesom trær. | 24Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.» |
| 25Derefter lagde han atter Hænderne paa hans Øjne, og han blev klarsynet og var helbredt og kunde se alle Ting tydeligt. | 25Så la han atter sine hender på hans øine, og han så klart, og han blev helbredet og kunde se alt tydelig på frastand. | 25Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart. |
| 26Og han sendte ham hjem og sagde: »Du maa ikke gaa ind i Landsbyen, [ej heller sige det til nogen i Landsbyen.«] | 26Og han sendte ham hjem til hans hus og sa: Du skal ikke gå inn i byen eller si det til nogen i byen. | 26Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.» |
| 27Og Jesus og hans Disciple gik ud til Landsbyerne ved Kæsarea Filippi; og paa Vejen spurgte han sine Disciple og sagde til dem: »Hvem sige Menneskene, at jeg er?« | 27Og Jesus og hans disipler gikk ut til byene omkring Cesarea Filippi; og på veien spurte han sine disipler og sa til dem: Hvem sier folk at jeg er? | 27Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?» |
| 28Og de sagde til ham: »Johannes Døberen; og andre: Elias; men andre: en af Profeterne.« | 28De svarte ham: Nogen sier døperen Johannes, og andre Elias, andre igjen en av profetene. | 28De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'» |
| 29Og han spurgte dem: »Men I, hvem sige I, at jeg er?« Peter svarede og siger til ham: »Du er Kristus.« | 29Og han spurte dem: Men I, hvem sier I at jeg er? Peter svarte og sa til ham: Du er Messias. | 29Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.» |
| 30Og han bød dem strengt, at de ikke maatte sige nogen dette om ham. | 30Og han bød dem strengt at de ikke skulde si dette om ham til nogen. | 30Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom. |
| 31Og han begyndte at lære dem, at Menneskesønnen skulde lide meget og forkastes af de Ældste og Ypperstepræsterne og de skriftkloge og ihjelslaas og opstaa efter tre Dage. | 31Og han begynte å lære dem at Menneskesønnen skulde lide meget og forkastes av de eldste og yppersteprestene og de skriftlærde og ihjelslåes og opstå tre dager efter. | 31Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen. |
| 32Og han talte dette frit ud. Og Peter tog ham til Side og begyndte at sætte ham i Rette. | 32Og han talte rent ut om det. Da tok Peter ham til side og begynte å irettesette ham. | 32Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom. |
| 33Men han vendte sig og saa paa sine Disciple og irettesatte Peter og siger: »Vig bag mig, Satan! thi du sanser ikke, hvad Guds er, men hvad Menneskers er.« | 33Men han vendte sig om og så på sine disipler og irettesatte Peter og sa: Vik bak mig, Satan! for du har ikke sans for det som hører Gud til, men bare for det som hører menneskene til. | 33Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.» |
| 34Og han kaldte Skaren tillige med sine Disciple til sig og sagde til dem: »Den, som vil følge efter mig, han fornægte sig selv og tage sit Kors op og følge mig! | 34Og han kalte folket til sig tillikemed sine disipler og sa til dem: Den som vil følge efter mig, han må fornekte sig selv og ta sitt kors op og følge mig. | 34Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig. |
| 35Thi den, som vil frelse sit Liv, skal miste det; men den, som mister sit Liv for min og Evangeliets Skyld, han skal frelse det. | 35For den som vil berge sitt liv, skal miste det; men den som mister sitt liv for min skyld og for evangeliets skyld, han skal berge det. | 35Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det. |
| 36Thi hvad gavner det et Menneske at vinde den hele Verden og at bøde med sin Sjæl? | 36For hvad gagner det et menneske om han vinner den hele verden og tar skade på sin sjel? | 36Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? |
| 37Thi hvad kunde et Menneske give til Vederlag for sin Sjæl? | 37For hvad kan vel et menneske gi til vederlag for sin sjel? | 37Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ? |
| 38Thi den, som skammer sig ved mig og mine Ord i denne utro og syndige Slægt, ved ham skal ogsaa Menneskesønnen skamme sig, naar han kommer i sin Faders Herlighed med de hellige Engle.« | 38For den som skammer sig ved mig og mine ord i denne utro og syndige slekt, ham skal også Menneskesønnen skamme sig ved når han kommer i sin Faders herlighet med de hellige engler. | 38Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
