Parallelle Kapitler | 1Og han sagde til dem: »Sandelig, siger jeg eder, der er nogle af dem, som staa her, der ingenlunde skulle smage Døden, førend de se Guds Rige være kommet med Kraft.« | 1Og han sa til dem: Sannelig sier jeg eder: Nogen av dem som her står, skal ikke smake døden før de ser at Guds rike er kommet med kraft. | 1Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.» |
| 2Og seks Dage derefter tager Jesus Peter og Jakob og Johannes med sig og fører dem alene afsides op paa et højt Bjerg, og han blev forvandlet for deres Øjne. | 2Og seks dager derefter tok Jesus med sig Peter og Jakob og Johannes og førte dem avsides op på et høit fjell for sig selv alene. Og han blev forklaret for deres øine, | 2Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem; |
| 3Og hans Klæder bleve skinnende, meget hvide, saa at ingen Blegemand paa Jorden kan gøre Klæder saa hvide. | 3og hans klær blev skinnende, aldeles hvite, så ingen bleker på jorden kan gjøre klær så hvite. | 3och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita. |
| 4Og Elias tillige med Moses viste sig for dem, og de samtalede med Jesus. | 4Og Elias viste sig for dem sammen med Moses, og de talte med Jesus. | 4Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus. |
| 5Og Peter tog til Orde og siger til Jesus: »Rabbi! det er godt, at vi ere her, og lader os gøre tre Hytter, dig en og Moses en og Elias en.« | 5Og Peter tok til orde og sa til Jesus: Rabbi! det er godt at vi er her; la oss gjøre tre boliger, en til dig, og en til Moses, og en til Elias! | 5Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.» |
| 6Thi han vidste ikke, hvad han skulde sige; thi de vare blevne helt forfærdede. | 6Han visste ikke hvad han skulde si; for de blev meget forferdet. | 6Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse. |
| 7Og der kom en Sky, som overskyggede dem; og en Røst kom fra Skyen: »Denne er min Søn, den elskede, hører ham!« | 7Og en sky kom og overskygget dem, og det kom en røst ut av skyen: Dette er min Sønn, den elskede; hør ham! | 7Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.» |
| 8Og pludseligt, da de saa sig om, saa de ingen mere uden Jesus alene hos dem. | 8Og med ett, da de så sig om, så de ikke lenger nogen hos sig uten Jesus alene. | 8Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena. |
| 9Og da de gik ned fra Bjerget, bød han dem, at de ikke maatte fortælle nogen, hvad de havde set, førend Menneskesønnen var opstanden fra de døde. | 9Og da de gikk ned av fjellet, bød han dem at de ikke skulde fortelle nogen hvad de hadde sett, før Menneskesønnen var opstanden fra de døde. | 9Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett. |
| 10Og de fastholdt dette Ord hos sig selv og spurgte hverandre, hvad det er at opstaa fra de døde. | 10Og de holdt fast ved det ord, og de talte sig imellem om hvad det er å opstå fra de døde. | 10Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda. |
| 11Og de spurgte ham og sagde: »De skriftkloge sige jo, at Elias bør først komme?« | 11Og de spurte ham og sa: De skriftlærde sier jo at Elias først må komme? | 11Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?» |
| 12Men han sagde til dem: »Elias kommer først og genopretter alting; og hvorledes er der skrevet om Menneskesønnen? At han skal lide meget og foragtes. | 12Han sa til dem: Elias kommer først og setter alt i rette skikk, og hvad står det skrevet om Menneskesønnen? At han skal lide meget og bli foraktet. | 12Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad? |
| 13Men jeg siger eder, at baade er Elias kommen, og de gjorde ved ham alt, hvad de vilde, efter som der er skrevet om ham.« | 13Men jeg sier eder at Elias er kommet, og de gjorde med ham alt det de vilde, som skrevet er om ham. | 13Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.» |
| 14Og da de kom til Disciplene, saa de en stor Skare omkring dem og skriftkloge, som tvistedes med dem. | 14Og da de kom til disiplene, så de meget folk om dem, og nogen skriftlærde som trettet med dem. | 14När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem. |
| 15Og straks studsede hele Skaren, da de saa ham, og de løb hen og hilsede ham. | 15Og straks alt folket så ham, blev de forferdet, og løp til og hilste ham. | 15Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom. |
| 16Og han spurgte dem: »Hvorom tvistes I med dem?« | 16Og han spurte dem: Hvad er det I tretter med dem om? | 16Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?» |
| 17Og en af Skaren svarede ham: »Mester! jeg har bragt min Søn til dig; han har en maalløs Aand. | 17Og en blandt folket svarte: Mester! jeg har ført til dig min sønn, som er besatt av en målløs ånd; | 17Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande. |
| 18Og hvor som helst den griber ham, slider den i ham, og han fraader og skærer Tænder, og han visner hen; og jeg har sagt til dine Disciple, at de skulde uddrive den, og de kunde ikke.« | 18og når den griper ham, sliter den i ham, og han fråder og skjærer tenner og visner bort; og jeg bad dine disipler drive den ut, og de var ikke i stand til det. | 18Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.» |
| 19Men han svarede dem og sagde: »O du vantro Slægt! hvor længe skal jeg være hos eder, hvor længe skal jeg taale eder? Bringer ham til mig!« | 19Men han svarte dem og sa: Du vantro slekt! hvor lenge skal jeg være hos eder? hvor lenge skal jeg tåle eder? | 19Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.» |
| 20Og de ledte ham frem til ham; og da han saa ham, sled Aanden straks i ham, og han faldt om paa Jorden og væltede sig og fraadede. | 20Før ham hit til mig! Og de førte gutten til ham, og da han så ham, rev og slet ånden straks i ham, og han falt på jorden, veltet sig og frådet. | 20Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen. |
| 21Og han spurgte hans Fader: »Hvor længe er det siden, at dette er kommet over ham?« Men han sagde: »Fra Barndommen af; | 21Og Jesus spurte hans far: Hvor lang tid har han hatt det slik? Han sa: Fra barndommen av; | 21Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn; |
| 22og den har ofte kastet ham baade i Ild og i Vand for at ødelægge ham; men om du formaar noget, da forbarm dig over os, og hjælp os!« | 22og ofte har den kastet ham både i ild og i vann for å gjøre ende på ham; men om du formår noget, så ha medynk med oss og hjelp oss! | 22och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.» |
| 23Men Jesus sagde til ham: »Om du formaar! Alle Ting ere mulige for den, som tror.« | 23Men Jesus sa til ham: Om jeg formår? - Alt er mulig for den som tror. | 23Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.» |
| 24Straks raabte Barnets Fader og sagde med Taarer: »Jeg tror, hjælp min Vantro!« | 24Straks ropte barnets far: Jeg tror; hjelp min vantro! | 24Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.» |
| 25Men da Jesus saa, at Skaren stimlede sammen, truede han den urene Aand og sagde til den: »Du maalløse og døve Aand! jeg byder dig, far ud af ham, og far ikke mere ind i ham!« | 25Men da Jesus så at folket løp til, truet han den urene ånd og sa til den: Du målløse og døve ånd! jeg byder dig: Far ut av ham, og far aldri mere inn i ham! | 25Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.» |
| 26Da skreg og sled den meget i ham og for ud, og han blev ligesom død, saa at de fleste sagde: »Han er død.« | 26Da skrek den og slet hårdt i ham, og fór ut av ham. Og han blev som død, så de fleste sa: Han er død. | 26Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död. |
| 27Men Jesus tog ham ved Haanden og rejste ham op; og han stod op. | 27Men Jesus tok ham ved hånden og reiste ham op; og han stod op. | 27Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp. |
| 28Og da han var kommen ind i et Hus, spurgte hans Disciple ham i Enrum: »Hvorfor kunde vi ikke uddrive den?« | 28Og da han var kommet inn i et hus, spurte hans disipler ham i enrum: Hvorfor kunde ikke vi drive den ut? | 28När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?» |
| 29Og han sagde til dem: »Denne Slags kan ikke fare ud ved noget, uden ved Bøn og Faste.« | 29Og han sa til dem: Dette slag kan ikke drives ut uten ved bønn og faste. | 29Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.» |
| 30Og da de gik ud derfra, vandrede de igennem Galilæa; og han vilde ikke, at nogen skulde vide det. | 30Og da de gikk derfra, drog de gjennem Galilea, og han vilde ikke at nogen skulde få vite om det; | 30Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det. |
| 31Thi han lærte sine Disciple og sagde til dem: »Menneskesønnen overgives i Menneskers Hænder, og de skulle slaa ham ihjel; og naar han er ihjelslaaet, skal han opstaa tre Dage efter.« | 31for han lærte sine disipler og sa til dem: Menneskesønnen skal overgis i menneskenes hender, og de skal slå ham ihjel, og når han er ihjelslått, skal han opstå tre dager efter. | 31Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.» |
| 32Men de forstode ikke det Ord og frygtede for at spørge ham. | 32Men de skjønte ikke dette ord, og de fryktet for å spørre ham. | 32Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom. |
| 33Og de kom til Kapernaum, og da han var kommen ind i Huset, spurgte han dem: »Hvad var det, I overvejede med hverandre paa Vejen?« | 33Og de kom til Kapernaum, og da han var kommet inn i huset, spurte han dem: Hvad var det I talte om på veien? | 33Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?» |
| 34Men de tav; thi de havde talt med hverandre paa Vejen om, hvem der var den største. | 34Men de tidde; for de hadde talt med hverandre på veien om hvem som var den største. | 34Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst. |
| 35Og han satte sig og kaldte paa de tolv og siger til dem: »Dersom nogen vil være den første, han skal være den sidste af alle og alles Tjener.« | 35Og han satte sig og kalte på de tolv og sa til dem: Om nogen vil være den første, han skal være den siste av alle, og alles tjener. | 35Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.» |
| 36Og han tog et lille Barn og stillede det midt iblandt dem og tog det i Favn og sagde til dem: | 36Og han tok et lite barn og stilte det midt iblandt dem, og tok det i favn og sa til dem: | 36Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem: |
| 37»Den, som modtager eet af disse smaa Børn for mit Navns Skyld, modtager mig; og den, som modtager mig, modtager ikke mig, men den, som udsendte mig.« | 37Den som tar imot et sådant lite barn for mitt navns skyld, han tar imot mig, og den som tar imot mig, han tar ikke imot mig, men imot ham som sendte mig. | 37»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.» |
| 38Johannes sagde til ham: »Mester! vi saa en, som ikke følger os, uddrive onde Aander i dit Navn; og vi forbød ham det, fordi han ikke følger os.« | 38Johannes sa til ham: Mester! vi så en som ikke er i følge med oss, drive ut onde ånder i ditt navn, og vi forbød ham det, fordi han ikke var i følge med oss. | 38Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.» |
| 39Men Jesus sagde: »Forbyder ham det ikke; thi der er ingen, som gør en kraftig Gerning i mit Navn og snart efter kan tale ilde om mig. | 39Men Jesus sa: Forbyd ham det ikke! for ingen som gjør en kraftig gjerning i mitt navn, vil snart efter kunne tale ille om mig. | 39Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig. |
| 40Thi den, som ikke er imod os, er for os. | 40For den som ikke er imot oss, er med oss. | 40Ty den som icke är emot oss, han är för oss. |
| 41Thi den, som giver eder et Bæger Vand at drikke i mit Navn, fordi I høre Kristus til, sandelig, siger jeg eder, han skal ingenlunde miste sin Løn. | 41For den som gir eder et beger vann å drikke i mitt navn, fordi I hører Kristus til, sannelig sier jeg eder: han skal ikke miste sin lønn. | 41Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön. |
| 42Og den, som forarger en af disse smaa, som tro, for ham var det bedre, at der laa en Møllesten om hans Hals, og han var kastet i Havet. | 42Og den som forfører én av disse små som tror på mig, for ham var det bedre om det var hengt en kvernsten om hans hals, og han var kastet i havet. | 42Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet. |
| 43Og dersom din Haand forarger dig, saa hug den af; det er bedre for dig at gaa som en Krøbling ind til Livet end at have to Hænder og fare til Helvede til den uudslukkelige Ild, | 43Og om din hånd frister dig, da hugg den av! det er bedre at du går vanfør inn til livet enn at du har dine to hender og kommer i helvede i den uslukkelige ild, | 43Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. |
| 44[hvor deres Orm ikke dør, og Ilden ikke udslukkes.] | 44hvor deres orm ikke dør, og ilden ikke slukkes. | 44 |
| 45Og dersom din Fod forarger dig, saa hug den af; det er bedre for dig at gaa lam ind til Livet end at have to Fødder og blive kastet i Helvede, | 45Og om din fot frister dig, da hugg den av! det er bedre at du går halt inn til livet enn at du har dine to føtter og kastes i helvede, | 45Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. |
| 46[hvor deres Orm ikke dør, og Ilden ikke udslukkes.] | 46hvor deres orm ikke dør, og ilden ikke slukkes. | 46 |
| 47Og dersom dit Øje forarger dig, saa riv det ud; det er bedre for dig at gaa enøjet ind i Guds Rige end at have to Øjne og blive kastet i Helvede, | 47Og om ditt øie frister dig, da riv det ut! det er bedre at du går énøiet inn i Guds rike enn at du har to øine og kastes i helvede, | 47Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, |
| 48hvor deres Orm ikke dør, og Ilden ikke udslukkes. | 48hvor deres orm ikke dør, og ilden ikke slukkes. | 48där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'. |
| 49Thi enhver skal saltes med Ild, og alt Offer skal saltes med Salt. | 49For enhver skal saltes med ild, og ethvert offer skal saltes med salt. | 49Ty var människa måste saltas med eld. |
| 50Saltet er godt; men dersom Saltet bliver saltløst, hvormed ville I da give det sin Kraft igen? Haver Salt i eder selv, og holder Fred med hverandre!« | 50Salt er en god ting; men når saltet mister sin kraft, hvad vil I da salte det med? Ha salt i eder selv, og hold fred med hverandre! | 50Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
