Parallelle Kapitler | 1En Salme af Asaf. Visselig, god er Gud mod Israel; mod dem, der er rene af Hjertet! | 1En salme av Asaf. Ja, Gud er god mot Israel, mot de rene av hjertet. | 1En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan. |
| 2Mine Fødder var nær ved at snuble, mine Skridt var lige ved at glide; | 2Men jeg - nær hadde mine føtter snublet, på lite nær var mine trin glidd ut. | 2Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta; |
| 3thi over Daarerne græmmed jeg mig, jeg saa, at det gik de gudløse vel; | 3For jeg harmedes over de overmodige da jeg så at det gikk de ugudelige vel. | 3ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet. |
| 4thi de kender ikke til Kvaler, deres Livskraft er frisk og sund; | 4For de er fri for lidelser inntil sin død, og deres styrke er vel ved makt. | 4Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt. |
| 5de kender ikke til menneskelig Nød, de plages ikke som andre. | 5De kjenner ikke til nød som andre folk, og de blir ikke plaget som andre mennesker. | 5De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor. |
| 6Derfor har de Hovmod til Halssmykke, Vold er Kappen, de svøber sig i. | 6Derfor er overmot deres halssmykke, vold omhyller dem som et klædebon. | 6Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem. |
| 7Deres Brøde udgaar af deres Indre, Hjertets Tanker bryder igennem. | 7Deres øine står ut av fedme, hjertets tanker bryter frem. | 7Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått. |
| 8I det dybe taler de ondt, i det høje fører de Urettens Tale, | 8De håner og taler i ondskap om undertrykkelse; fra det høie taler de. | 8De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de. |
| 9de løfter Munden mod Himlen, Tungen farer om paa Jorden. | 9De løfter sin munn op til himmelen, og deres tunge farer frem på jorden. | 9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden; |
| 10(Derfor vender mit Folk sig hid og drikker Vand i fulde Drag.) | 10Derfor får de sitt folk til å vende sig om til dem, og vann i overflod suger de i sig*. | 10därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag. |
| 11De siger: »Hvor skulde Gud vel vide det, skulde den Højeste kende dertil?« | 11Og de sier: Hvorledes skulde Gud vite noget? Er det vel kunnskap hos den Høieste? | 11Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?» |
| 12Se, det er de gudløses Kaar, altid i Tryghed, voksende Velstand! | 12Se, dette er de ugudelige, og evig trygge vokser de i velmakt. | 12Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt. |
| 13Forgæves holdt jeg mit Hjerte rent og tvætted mine Hænder i Uskyld, | 13Ja, forgjeves har jeg renset mitt hjerte og tvettet mine hender i uskyld; | 13Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld; |
| 14jeg plagedes Dagen igennem, blev revset paa ny hver Morgen! | 14jeg blev dog plaget hele dagen, og hver morgen kom til mig med tukt. | 14jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig. |
| 15Men jeg tænkte: »Taler jeg saa, se, da er jeg troløs imod dine Sønners Slægt.« | 15Dersom jeg hadde sagt: Jeg vil tale således*, se, da hadde jeg vært troløs mot dine barns slekt. | 15Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte. |
| 16Saa grunded jeg paa at forstaa det, møjsommeligt var det i mine Øjne, | 16Og jeg tenkte efter for å forstå dette*; det var en plage i mine øine | 16När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt, |
| 17Til jeg kom ind i Guds Helligdomme, skønned, hvordan deres Endeligt bliver: | 17- inntil jeg gikk inn i Guds helligdommer og gav akt på deres endelikt. | 17till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände. |
| 18Du sætter dem jo paa glatte Steder, i Undergang styrter du dem. | 18Ja, på glatte steder setter du dem; du lot dem falle, så de gikk til grunne. | 18Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv. |
| 19Hvor brat de dog lægges øde, gaar under, det ender med Rædsel! | 19Hvor de blev ødelagt i et øieblikk! De gikk under og tok ende med forferdelse. | 19Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse. |
| 20De er som en Drøm, naar man vaagner, man vaagner og regner sit Syn for intet. | 20Likesom en akter for intet en drøm når en har våknet op, således akter du, Herre, deres skyggebillede for intet når du våkner op. | 20Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar. |
| 21Saa længe mit Hjerte var bittert og det nagede i mine Nyrer, | 21Når mitt hjerte var bittert, og det stakk mig i mine nyrer, | 21När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre, |
| 22var jeg et Dyr og fattede intet, jeg var for dig som Kvæg. | 22da var jeg ufornuftig og forstod intet; som et dyr var jeg imot dig. | 22då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig. |
| 23Dog bliver jeg altid hos dig, du holder mig fast om min højre; | 23Men jeg blir alltid hos dig, du har grepet min høire hånd. | 23Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand. |
| 24du leder mig med dit Raad og tager mig siden bort i Herlighed. | 24Du leder mig ved ditt råd, og derefter optar du mig i herlighet. | 24Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. |
| 25Hvem har jeg i Himlen? Og har jeg blot dig, da attraar jeg intet paa Jorden! | 25Hvem har jeg ellers i himmelen? Og når jeg har dig, har jeg ikke lyst til noget på jorden. | 25Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. |
| 26Lad kun mit Kød og mit Hjerte vansmægte, Gud er mit Hjertes Klippe, min Del for evigt. | 26Vansmekter enn mitt kjød og mitt hjerte, så er dog Gud mitt hjertes klippe og min del evindelig. | 26Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. |
| 27Thi de, der fjerner sig fra dig, gaar under, du udsletter hver, som er dig utro. | 27For se, de som holder sig borte fra dig, går til grunne; du utrydder hver den som faller fra dig i hor*. | 27Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig. |
| 28Men at leve Gud nær er min Lykke, min Lid har jeg sat til den Herre HERREN, at jeg kan vidne om alle dine Gerninger. | 28Men for mig er det godt å holde mig nær til Gud; jeg setter min lit til Herren, Israels Gud, for å fortelle alle dine gjerninger. | 28Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
