Svenska (1917) 1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst. 2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas. 3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop: 4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn. 5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd. 6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är. 7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet. 8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt. 9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap. 10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld. 11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne. 12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt. 13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag. 14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt. 15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är. 16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden. 17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig. 18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet. 19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver. 20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar, 21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus. 22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. 23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar. 24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten 25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född, 26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft. 27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, 28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt, 29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar -- 30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt; 31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn. 32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar. 33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara. 34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar. 35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN. 36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden. BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen Bible Hub |
    |