Parallelle Kapitler | 1Og han kom til Derbe og Lystra, og se, der var der en Discipel ved Navn Timotheus, Søn af en troende Jødinde og en græsk Fader. | 1Han kom da til Derbe og Lystra, og se, der var en disippel ved navn Timoteus, sønn av en jødisk kvinne som hadde tatt ved troen, og av en gresk far; | 1Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader, |
| 2Han havde godt Vidnesbyrd af Brødrene i Lystra og Ikonium. | 2han hadde godt lov av brødrene i Lystra og Ikonium. | 2och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium. |
| 3Ham vilde Paulus have til at drage med sig, og han tog og omskar ham for Jødernes Skyld, som vare paa disse Steder; thi de vidste alle, at hans Fader var en Græker. | 3Ham vilde Paulus ha med sig på reisen, og han tok og omskar ham for de jøders skyld som var på de steder; for de visste alle at hans far var greker. | 3Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek. |
| 4Men alt som de droge igennem Byerne, overgave de dem de Bestemmelser at holde, som vare vedtagne af Apostlene og de Ældste i Jerusalem, | 4Efter som de nu drog fra by til by, påla de brødrene å holde de bud som var vedtatt av apostlene og de eldste i Jerusalem. | 4Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem. |
| 5Saa styrkedes Menighederne i Troen og voksede i Antal hver Dag. | 5Så blev da menighetene styrket i troen, og vokste i tall for hver dag. | 5Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag. |
| 6Men de droge igennem Frygien og det galatiske Land, da de af den Helligaand vare blevne forhindrede i at tale Ordet i Asien. | 6De drog nu igjennem Frygia og det galatiske land, fordi de blev hindret av den Hellige Ånd fra å tale ordet i Asia; | 6Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien. |
| 7Da de nu kom hen imod Mysien, forsøgte de at drage til Bithynien; og Jesu Aand tilstedte dem det ikke. | 7og da de var kommet bortimot Mysia, prøvde de på å fare til Bitynia, men Jesu Ånd gav dem ikke lov; | 7Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke. |
| 8De droge da Mysien forbi og kom ned til Troas. | 8så drog de da utenom Mysia og drog ned til Troas. | 8Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas. |
| 9Og et Syn viste sig om Natten for Paulus: En makedonisk Mand stod der og bad ham og sagde: »Kom over til Makedonien og hjælp os!« | 9Og et syn viste sig om natten for Paulus: Det stod en mann fra Makedonia og bad ham og sa: Kom over til Makedonia og hjelp oss! | 9Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: »Far över till Macedonien och hjälp oss.» |
| 10Men da han havde set dette Syn, ønskede vi straks at drage over til Makedonien; thi vi sluttede, at Gud havde kaldt os derhen til at forkynde Evangeliet for dem. | 10Da han hadde sett synet, søkte vi straks å dra over til Makedonia; vi kunde skjønne at Herren hadde kalt oss til å forkynne evangeliet for dem. | 10När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem. |
| 11Vi sejlede da ud fra Troas og styrede lige til Samothrake og den næste Dag til Neapolis | 11Vi seilte da ut fra Troas og styrte rett frem til Samotrake, og den næste dag til Neapolis, | 11Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis |
| 12og derfra til Filippi, hvilken er den første By i den Del af Makedonien, en Koloni. I denne By opholdt vi os nogle Dage. | 12og derfra til Filippi, som er den første by i den del av Makedonia og en romersk koloni; der i byen blev vi da nogen tid. | 12och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid. |
| 13Og paa Sabbatsdagen gik vi uden for Porten ved en Flod, hvor vi mente, at der var et Bedested, og vi satte os og talte til de Kvinder, som kom sammen. | 13På sabbatsdagen gikk vi utenfor porten, til en elv hvor de pleide å samles til bønn, og vi satte oss der og talte til de kvinner som var kommet sammen. | 13På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit. |
| 14Og en Kvinde ved Navn Lydia, en Purpurkræmmerske fra Byen Thyatira, en Kvinde, som frygtede Gud, hørte til, og hendes Hjerte oplod Herren til at give Agt paa det, som blev talt af Paulus. | 14Og der var en kvinne ved navn Lydia, en purpur-kremmerske fra byen Tyatira, som dyrket Gud efter jødenes tro; hun hørte på, og Herren oplot hennes hjerte, så hun gav akt på det som blev talt av Paulus. | 14Och en kvinna som »fruktade Gud», en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade. |
| 15Men da hun og hendes Hus var blevet døbt, bad hun og sagde: «Dersom I agte mig for at være Herren tro, da kommer ind i mit Hus og bliver der!» Og hun nødte os. | 15Da nu hun og hennes hus var blitt døpt, bad hun oss og sa: Så sant I holder mig for å være en som tror på Herren, så kom inn i mitt hus og ta ophold der! Og hun nødde oss. | 15Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.» Och hon nödgade oss därtill. |
| 16Men det skete, da vi gik til Bedestedet, at en Pige mødte os, som havde en Spaadomsaand og skaffede sine Herrer megen Vinding ved at spaa. | 16Men det skjedde engang vi drog ut til bedestedet, at vi møtte en trælkvinne som hadde en spådomsånd, og som hjalp sine herrer til stor inntekt ved å spå. | 16Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst. |
| 17Hun fulgte efter Paulus og os, raabte og sagde: »Disse Mennesker ere den højeste Guds Tjenere, som forkynde eder Frelsens Vej.« | 17Hun fulgte efter Paulus og oss og ropte: Disse mennesker er den høieste Guds tjenere, som forkynner eder frelsens vei. | 17Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: »Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg.» |
| 18Og dette gjorde hun i mange Dage. Men Paulus blev fortrydelig derover, og han vendte sig og sagde til Aanden: »Jeg byder dig i Jesu Kristi Navn at fare ud af hende.« Og den for ud i den samme Stund. | 18Dette gjorde hun i mange dager. Da harmedes Paulus og vendte sig om og sa til ånden: Jeg byder dig i Jesu Kristi navn å fare ut av henne! Og den fór ut i samme stund. | 18Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.» Och anden for ut i samma stund. |
| 19Men da hendes Herrer saa, at deres Haab om Vinding var forsvundet, grebe de Paulus og Silas og slæbte dem hen paa Torvet for Øvrigheden. | 19Men da hennes herrer så at deres håp om inntekt var ute, tok de fatt på Paulus og Silas og slepte dem avsted til torvet for å stille dem for retten, | 19Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna. |
| 20Og de førte dem til Høvedsmændene og sagde: »Disse Mennesker, som ere Jøder, forvirre aldeles vor By, | 20og de førte dem frem for styresmennene og sa: Disse mennesker forstyrrer rent vår by; de er jøder, | 20Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: »Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar |
| 21og de forkynde Skikke, som det ikke er tilladt os, der ere Romere, at antage eller øve.« | 21og forkynner skikker som vi ikke har lov til å ta imot eller leve efter, vi som er romere. | 21och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.» |
| 22Og Mængden rejste sig imod dem, og Høvedsmændene lode Klæderne rive af dem og befalede at piske dem. | 22Folket reiste sig også imot dem; styresmennene rev da klærne av dem og lot dem hudstryke, | 22Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön. |
| 23Og da de havde givet dem mange Slag, kastede de dem i Fængsel og befalede Fangevogteren at holde dem sikkert bevogtede. | 23og da de hadde gitt dem mange slag, kastet de dem i fengsel, og bød fangevokteren å passe godt på dem. | 23Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar. |
| 24Da han havde faaet saadan Befaling, kastede han dem i det inderste Fængsel og sluttede deres Fødder i Blokken. | 24Da han hadde fått dette bud, kastet han dem i det innerste fangerum og satte deres føtter fast i stokken. | 24Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken. |
| 25Men ved Midnat bade Paulus og Silas og sang Lovsange til Gud; og Fangerne lyttede paa dem. | 25Men ved midnattstid holdt Paulus og Silas bønn og sang lovsanger til Gud, og fangene hørte på dem. | 25Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem. |
| 26Men pludseligt kom der et stort Jordskælv, saa at Fængselets Grundvolde rystede, og straks aabnedes alle Dørene, og alles Lænker løstes. | 26Da kom det med ett et sterkt jordskjelv, så fengslets grunnvoller rystet, og straks sprang alle dører op, og alles lenker løstes. | 26Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes. |
| 27Men Fangevogteren for op at Søvne, og da han saa Fængselets Døre aabne, drog han et Sværd og vilde dræbe sig selv, da han mente, at Fangerne vare flygtede. | 27Fangevokteren fór da op av søvne, og da han så fengslets dører åpne, drog han et sverd og vilde drepe sig, fordi han trodde at fangene var rømt. | 27Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan. |
| 28Men Paulus raabte med høj Røst og sagde: »Gør ikke dig selv noget ondt; thi vi ere her alle.« | 28Men Paulus ropte med høi røst: Gjør dig ikke noget ondt! vi er her alle. | 28Men Paulus ropade med hög röst och sade: »Gör dig intet ont; ty vi äro alla här.» |
| 29Men han forlangte Lys og sprang ind og faldt skælvende ned for Paulus og Silas. | 29Han bad da om lys og sprang inn, og han falt skjelvende ned for Paulus og Silas. | 29Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande. |
| 30Og han førte dem udenfor og sagde: »Herrer! hvad skal jeg gøre, for at jeg kan blive frelst?« | 30Og han førte dem utenfor og sa: Herrer! hvad skal jeg gjøre for å bli frelst? | 30Därefter förde han ut dem och sade: »I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?» |
| 31Men de sagde: »Tro paa den Herre Jesus Kristus, saa skal du blive frelst, du og dit Hus.« | 31De sa da: Tro på den Herre Jesus, sa skal du bli frelst, du og ditt hus! | 31De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.» |
| 32Og de talte Herrens Ord til ham og til alle dem, som vare i hans Hus. | 32Og de talte Herrens ord til ham og til alle som var i hans hus | 32Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus. |
| 33Og han tog dem til sig i den samme Stund om Natten og aftoede deres Saar; og han selv og alle hans blev straks døbte. | 33Så tok han dem til sig i samme time på natten og vasket dem efter slagene, og straks blev han døpt med alle sine, | 33Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk. |
| 34Og han førte dem op i sit Hus og satte et Bord for dem og frydede sig over, at han med hele sit Hus var kommen til Troen paa Gud. | 34og han førte dem op i sitt hus og satte et bord for dem, og frydet sig, efterat han med hele sitt hus var kommet til troen på Gud. | 34Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud. |
| 35Men da det var blevet Dag, sendte Høvedsmændene Bysvendene hen og sagde: »Løslad de Mænd!« | 35Da det nu var blitt dag, sendte styresmennene bud med sine tjenere: Gi disse mennesker fri! | 35Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: »Släpp ut männen.» |
| 36Men Fangevogteren meldte Paulus disse Ord: »Høvedsmændene have sendt Bud, at I skulle løslades; saa drager nu ud og gaar bort med Fred!« | 36Fangevokteren fortalte da disse ord til Paulus: Styresmennene har sendt bud at I skal gis fri; så gå nu ut og dra bort i fred! | 36Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: »Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid.» |
| 37Men Paulus sagde til dem: »De have ladet os piske offentligt og uden Dom, os, som dog ere romerske Mænd, og kastet os i Fængsel, og nu jage de os hemmeligt bort! Nej, lad dem selv komme og føre os ud!« | 37Men Paulus sa til dem: De har hudstrøket oss for alles øine, uten lov og dom, vi som er romerske borgere; så har de kastet oss i fengsel, og nu jager de oss lønnlig bort? Nei, la dem selv komme og føre oss ut! | 37Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.» |
| 38Men Bysvendene meldte disse Ord til Høvedsmændene; og de bleve bange, da de hørte, at de vare Romere. | 38Tjenerne meldte disse ord til styresmennene; da blev de redde, da de fikk høre at de var romerske borgere, | 38Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta. |
| 39Og de kom og gave dem gode Ord, og de førte dem ud og bade dem at drage bort fra Byen. | 39og de kom og gav dem gode ord, og førte dem ut og bad dem fare fra byen. | 39Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden. |
| 40Og de gik ud af Fængselet og gik ind til Lydia; og da de havde set Brødrene, formanede de dem og droge bort. | 40Så gikk de da ut av fengslet og gikk inn til Lydia, og efterat de hadde sett brødrene og formant dem, drog de avsted. | 40När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
