Parallelle Kapitler | 1Paa den Tid hørte Fjerdingsfyrsten Herodes Rygtet om Jesus. | 1På den tid fikk fjerdingsfyrsten Herodes høre ryktet om Jesus, | 1Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus. |
| 2Og han sagde til sine Tjenere: »Det er Johannes Døberen; han er oprejst fra de døde, derfor virke Kræfterne i ham.« | 2og han sa til sine tjenere: Dette er døperen Johannes; han er opstanden fra de døde, og derfor er det disse krefter er virksomme i ham. | 2Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.» |
| 3Thi Herodes havde grebet Johannes og bundet ham og sat ham i Fængsel for sin Broder Filips Hustru, Herodias's Skyld. | 3Herodes hadde grepet Johannes og bundet ham og kastet ham i fengsel for Herodias' skyld, som var hans bror Filips hustru. | 3Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. |
| 4Johannes sagde nemlig til ham: »Det er dig ikke tilladt at have hende.« | 4For Johannes hadde sagt til ham: Det er dig ikke tillatt å ha henne. | 4Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.» |
| 5Og han vilde gerne slaa ham ihjel, men frygtede for Mængden, thi de holdt ham for en Profet. | 5Og han vilde gjerne slå ham ihjel, men fryktet for folket; for de holdt ham for en profet. | 5Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet. |
| 6Men da Herodes's Fødselsdag kom, dansede Herodias's Datter for dem; og hun behagede Herodes. | 6Men da det var Herodes' fødselsdag, danset Herodias' datter for dem, og Herodes syntes om henne; | 6Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket, |
| 7Derfor lovede han med en Ed at give hende, hvad som helst hun begærede. | 7derfor lovte han med ed å gi henne hvad hun vilde be om. | 7att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde. |
| 8Og tilskyndet af sin Moder siger hun: »Giv mig Johannes Døberens Hoved hid paa et Fad!« | 8Men hun sa efter sin mors råd: Gi mig hit døperen Johannes' hode på et fat! | 8Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.» |
| 9Og Kongen blev bedrøvet; men for sine Eders og for Gæsternes Skyld befalede han, at det skulde gives hende. | 9Og kongen blev ille til mote, men for sine eders og for gjestenes skyld bød han at det skulde gis henne, | 9Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det, |
| 10Og han sendte Bud og lod Johannes halshugge i Fængselet. | 10og han sendte sine folk avsted og lot Johannes halshugge i fengslet. | 10och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. |
| 11Og hans Hoved blev bragt paa et Fad og givet Pigen, og hun bragte det til sin Moder. | 11Og de kom med hans hode på et fat og gav det til piken, og hun bar det til sin mor. | 11Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder. |
| 12Da kom hans Disciple og toge Liget og begravede ham, og de kom og forkyndte Jesus det. | 12Og hans disipler kom til og tok hans legeme og begravde det; og de gikk og fortalte det til Jesus. | 12Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus. |
| 13Og da Jesus hørte det, drog han bort derfra i et Skib til et øde Sted afsides; og da Skarerne hørte det, fulgte de ham til Fods fra Byerne. | 13Da Jesus hørte det, drog han derfra i en båt avsides til et øde sted, og da folket fikk høre det, fulgte de efter ham til fots fra byene. | 13Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna. |
| 14Og da han kom i Land, saa han en stor Skare, og han ynkedes inderligt over dem og helbredte deres syge. | 14Og da han gikk i land, så han meget folk, og han ynkedes inderlig over dem og helbredet deres syke. | 14Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka. |
| 15Men da det blev Aften, kom Disciplene til ham og sagde: »Stedet er øde, og Tiden er allerede forløben; lad Skarerne gaa bort, for at de kunne gaa hen i Landsbyerne og købe sig Mad.« | 15Men da det var blitt aften, gikk hans disipler til ham og sa: Stedet er øde, og det er alt sent på dagen; la derfor folket fare, så det kan gå bort i byene og kjøpe sig mat! | 15Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.» |
| 16Men Jesus sagde til dem: »De have ikke nødig at gaa bort; giver I dem at spise!« | 16Men Jesus sa til dem: De har ikke nødig å gå bort; gi I dem å ete! | 16Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.» |
| 17Men de sige til ham: »Vi have ikke her uden fem Brød og to Fisk.« | 17De sa til ham: Vi har ikke mere her enn fem brød og to fisker. | 17De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.» |
| 18Men han sagde: »Henter mig dem hid!« | 18Men han sa: Hent dem hit til mig! | 18Då sade han: »Bären dem hit till mig.» |
| 19Og han bød Skarerne at sætte sig ned i Græsset og tog de fem Brød og de to Fisk, saa op til Himmelen og velsignede; og han brød Brødene og gav Disciplene dem, og Disciplene gave dem til Skarerne. | 19Og han bød at folket skulde sette sig ned i gresset, tok de fem brød og de to fisker, så op mot himmelen og velsignet dem; og han brøt brødene og gav dem til disiplene, og disiplene gav dem til folket. | 19Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket. |
| 20Og de spiste alle og bleve mætte; og de opsamlede det, som blev tilovers af Stykkerne, tolv Kurve fulde. | 20Og de åt alle og blev mette; og de tok op det som blev tilovers av stykkene, tolv kurver fulle. | 20Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. |
| 21Men de, som spiste, vare omtrent fem Tusinde Mænd, foruden Kvinder og Børn. | 21Men de som hadde ett, var omkring fem tusen menn foruten kvinner og barn. | 21Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn. |
| 22Og straks nødte han sine Disciple til at gaa om Bord i Skibet og i Forvejen sætte over til hin Side, medens han lod Skarerne gaa bort. | 22Og straks nødde han sine disipler til å gå i båten og sette over til hin side før ham, inntil han hadde latt folket fare. | 22Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt. |
| 23Og da han havde ladet Skarerne gaa bort, gik han op paa Bjerget afsides for at bede. Og da det blev silde, var han der alene. | 23Og da han hadde latt folket fare, gikk han avsides op i fjellet for å bede; og da det var blitt aften, var han der alene. | 23Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam. |
| 24Men Skibet var allerede midt paa Søen og led Nød af Bølgerne; thi Vinden var imod. | 24Men båten var alt midt ute på sjøen og arbeidet hårdt mot bølgene, for vinden var imot. | 24Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot. |
| 25Men i den fjerde Nattevagt kom han til dem, vandrende paa Søen. | 25Men i den fjerde nattevakt kom han til dem, vandrende på sjøen. | 25Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön. |
| 26Og da Disciplene saa ham vandre paa Søen, bleve de forfærdede og sagde: »Det er et Spøgelse;« og de skrege af Frygt. | 26Og da disiplene så ham vandre på sjøen, blev de forferdet og sa: Det er et spøkelse, og de skrek av redsel. | 26När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse. |
| 27Men straks talte Jesus til dem og sagde: »Værer frimodige; det er mig, frygter ikke!« | 27Men Jesus talte straks til dem og sa: Vær frimodige; det er mig, frykt ikke! | 27Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.» |
| 28Men Peter svarede ham og sagde: »Herre! dersom det er dig, da byd mig at komme til dig paa Vandet!« | 28Da svarte Peter ham og sa: Herre! er det dig, da byd mig komme til dig på vannet! | 28Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.» |
| 29Men han sagde: »Kom!« Og Peter traadte ned fra Skibet og vandrede paa Vandet for at komme til Jesus. | 29Han sa: Kom! Og Peter steg ut av båten og gikk bortover vannet for å komme til Jesus. | 29Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus. |
| 30Men da han saa det stærke Vejr, blev han bange; og da han begyndte at synke, raabte han og sagde: »Herre, frels mig!« | 30Men da han så det hårde vær, blev han redd og begynte å synke; da ropte han: Herre, frels mig! | 30Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.» |
| 31Og straks udrakte Jesus Haanden og greb ham, og han siger til ham: »Du lidettroende, hvorfor tvivlede du?« | 31Og Jesus rakte straks hånden ut og tok fatt i ham og sa til ham: Du lite troende! hvorfor tvilte du? | 31Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?» |
| 32Og da de stege op i Skibet, lagde Vinden sig. | 32Og da de steg i båten, la vinden sig. | 32När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden. |
| 33Men de, som vare i Skibet, faldt ned for ham og sagde: »Du er sandelig Guds Søn.« | 33Men de som var i båten, kom og falt ned for ham og sa: Sannelig, du er Guds Sønn! | 33Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.» |
| 34Og da de vare farne over, landede de i Genezareth. | 34Og da de var faret over, kom de til Gennesarets land. | 34När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land. |
| 35Og da Folkene paa det Sted kendte ham, sendte de Bud til hele Egnen der omkring og bragte alle de syge til ham. | 35Og da folket på dette sted kjente ham igjen, sendte de bud i hele landet deromkring, og de førte til ham alle dem som hadde ondt, | 35Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka. |
| 36Og de bade ham, at de blot maatte røre ved Fligen af hans Klædebon; og alle de, som rørte derved, bleve helbredede. | 36og bad ham at de bare måtte få røre ved det ytterste av hans klædebon; og alle de som rørte ved det, blev helbredet. | 36Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
