Parallelle Kapitler | 1Men han sammenkaldte de tolv og gav dem Magt og Myndighed over alle de onde Aander og til at helbrede Sygdomme. | 1Og han kalte de tolv sammen og gav dem makt og myndighet over alle de onde ånder og til å helbrede sykdommer, | 1Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar. |
| 2Og han sendte dem ud for at prædike Guds Rige og helbrede de syge. | 2og han sendte dem ut for å forkynne Guds rike og helbrede syke. | 2Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka. |
| 3Og han sagde til dem: »Tager intet med paa Vejen, hverken Stav eller Taske eller Brød eller Penge, ej heller skal nogen have to Kjortler. | 3Og han sa til dem: Ta ikke noget med på veien, hverken stav eller skreppe eller brød eller penger! heller ikke skal I ha to kjortler hver. | 3Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader. |
| 4Og hvor I komme ind i et Hus, der skulle I blive og derfra drage bort. | 4Og i det hus I kommer inn i, der skal I bli, og fra det skal I dra videre. | 4Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten. |
| 5Og hvor som helst de ikke modtage eder, fra den By skulle I gaa ud og endog ryste Støvet af eders Fødder til Vidnesbyrd imod dem.« | 5Og hvert sted hvor de ikke tar imot eder, gå ut av den by og ryst støvet av eders føtter til et vidnesbyrd mot dem! | 5Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.» |
| 6Men de gik ud og droge fra Landsby til Landsby, idet de forkyndte Evangeliet og helbredte alle Vegne. | 6Så gikk de ut og drog omkring fra by til by og forkynte evangeliet og helbredet folk allesteds. | 6Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes. |
| 7Men Fjerdingsfyrsten Herodes hørte alt det, som skete; og han var tvivlraadig, fordi nogle sagde, at Johannes var oprejst fra de døde; | 7Men fjerdingsfyrsten Herodes fikk høre om alt det som skjedde, og han var i stor tvil, fordi det blev sagt av nogen at Johannes var opstanden fra de døde, | 7Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.» |
| 8men nogle, at Elias havde vist sig; men andre, at en af de gamle Profeter var opstanden. | 8men av andre at Elias hadde vist sig, men av andre igjen at en profet, en av de gamle, var opstanden. | 8Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.» |
| 9Men Herodes sagde: »Johannes har jeg ladet halshugge; men hvem er denne, om hvem jeg hører saadanne Ting?« Og han søgte at faa ham at se. | 9Og Herodes sa: Johannes lot jeg halshugge; men hvem er denne, som jeg hører sådant om? Og han søkte å få se ham. | 9Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter tillfälle att få se honom. |
| 10Og Apostlene kom tilbage og fortalte ham, hvor store Ting de havde gjort. Og han tog dem med sig og drog bort afsides til en By, som kaldes Bethsajda. | 10Og apostlene kom tilbake og fortalte ham alt det de hadde gjort; og han tok dem med sig og drog avsides til en by som heter Betsaida. | 10Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena. |
| 11Men da Skarerne fik det at vide, fulgte de efter ham; og han tog imod dem og talte til dem om Guds Rige og helbredte dem, som trængte til Lægedom. | 11Men da folket fikk det å vite, fulgte de efter ham; og han tok imot dem og talte til dem om Guds rike, og helbredet dem som trengte til lægedom. | 11Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska. |
| 12Men Dagen begyndte at hælde. Og de tolv kom hen og sagde til ham: »Lad Skaren gaa bort, for at de kunne gaa herfra til de omliggende Landsbyer og Gaarde og faa Herberge og finde Føde; thi her ere vi paa et øde Sted.« | 12Men dagen begynte å helle; da gikk de tolv til ham og sa: La folket fare, så de kan gå bort i byene og bygdene heromkring og få herberge og finne føde! for her er vi på et øde sted. | 12Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.» |
| 13Men han sagde til dem: »Giver I dem at spise!« Men de sagde: »Vi have ikke mere end fem Brød og to Fisk, med mindre vi skulle gaa bort og købe Mad til hele denne Mængde.« | 13Han sa da til dem: Gi I dem å ete! Men de sa: Vi har ikke mere enn fem brød og to fisker, medmindre vi skulde gå bort og kjøpe mat til alt dette folk. | 13Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.» |
| 14De vare nemlig omtrent fem Tusinde Mænd. Men han sagde til sine Disciple: »Lader dem sætte sig ned i Hobe, halvtredsindstyve i hver.« | 14For det var omkring fem tusen menn. Da sa han til sine disipler: La dem sette sig ned i lag på femti mann! | 14Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.» |
| 15Og de gjorde saa og lode dem alle sætte sig ned. | 15Og de gjorde så og lot alle sette sig ned. | 15Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned. |
| 16Men han tog de fem Brød og de to Fisk, saa op til Himmelen og velsignede dem, og han brød dem og gav sine Disciple dem at lægge dem for Skaren. | 16Da tok han de fem brød og de to fisker, så op mot himmelen og velsignet dem, og han brøt dem og gav dem til disiplene, forat de skulde dele ut til folket. | 16Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket. |
| 17Og de spiste og bleve alle mætte; og det, som de fik tilovers af Stykker, blev opsamlet, tolv Kurve. | 17Og de åt og blev mette alle sammen; og da de tok op de stykker som var blitt tilovers efter dem, blev det tolv kurver. | 17Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar. |
| 18Og det skete, medens han bad, vare hans Disciple alene hos ham; og han spurgte dem og sagde: »Hvem sige Skarerne, at jeg er?« | 18Og det skjedde engang mens han bad, og disiplene var alene med ham, da spurte han dem og sa: Hvem sier folket at jeg er? | 18När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?» |
| 19Men de svarede og sagde: »Johannes Døberen; men andre: Elias; men andre: En af de gamle Profeter er opstanden.« | 19De svarte: Døperen Johannes; andre at du er Elias; andre igjen at en profet, en av de gamle, er opstanden. | 19De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'» |
| 20Og han sagde til dem: »Men I hvem sige I, at jeg er?« Og Peter svarede og sagde: »Guds Kristus.« | 20Han sa til dem: Men I, hvem sier I at jeg er? Da svarte Peter: Guds Messias. | 20Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.» |
| 21Men han bød dem strengt ikke at sige dette til nogen, | 21Men han bød dem strengt at de ikke skulde si dette til nogen, | 21Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon. |
| 22idet han sagde: »Menneskesønnen skal lide meget og forkastes af de Ældste og Ypperstepræsterne og de skriftkloge og ihjelslaas og oprejses paa den tredje Dag.« | 22og han sa: Menneskesønnen skal lide meget og forkastes av de eldste og yppersteprestene og de skriftlærde og slåes ihjel, og opstå på den tredje dag. | 22Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.» |
| 23Men han sagde til alle: »Vil nogen komme efter mig, han fornægte sig selv og tage sit Kors op daglig og følge mig; | 23Og han sa til alle: Vil nogen komme efter mig, da må han fornekte sig selv og hver dag ta sitt kors op og følge mig. | 23Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig. |
| 24thi den, som vil frelse sit Liv, skal miste det; men den, som mister sit Liv for min Skyld, han skal frelse det. | 24For den som vil berge sitt liv, skal miste det, men den som mister sitt liv for min skyld, han skal berge det. | 24Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det. |
| 25Thi hvad gavner det et Menneske, om han har vundet den hele Verden, men mistet sig selv eller bødet med sig selv? | 25For hvad gagner det et menneske om han vinner den hele verden, men mister sig selv eller tar skade på sig selv? | 25Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad? |
| 26Thi den, som skammer sig ved mig og mine Ord, ved ham skal Menneskesønnen skamme sig, naar han kommer i sin og Faderens og de hellige Engles Herlighed. | 26For den som skammer sig ved mig og mine ord, ham skal også Menneskesønnen skamme sig ved når han kommer i sin og sin Faders og de hellige englers herlighet. | 26Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet. |
| 27Men sandelig, siger jeg eder: Der er nogle af dem, som staa her, der ingenlunde skulle smage Døden, førend de se Guds Rige.« | 27Jeg sier eder for sant: Nogen av dem som her står, skal ikke smake døden før de ser Guds rike. | 27Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.» |
| 28Men det skete omtrent otte Dage efter denne Tale, at han tog Peter og Johannes og Jakob med sig og gik op paa Bjerget for at bede. | 28Og det skjedde omkring åtte dager efterat han hadde talt dette, at han tok med sig Peter og Johannes og Jakob og gikk op i fjellet for å bede. | 28Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja. |
| 29Og det skete, medens han bad, da blev hans Ansigts Udseende anderledes, og hans Klædebon blev hvidt og straalende. | 29Og mens han bad, blev hans åsyn anderledes å se til, og hans klædning blev hvit og skinte som lynet. | 29Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita. |
| 30Og se, to Mænd talte med ham, og det var Moses og Elias, | 30Og se, to menn talte med ham, og det var Moses og Elias; | 30Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias. |
| 31som bleve set i Herlighed og talte om hans Udgang, som han skulde fuldbyrde i Jerusalem. | 31de viste sig i herlighet og talte om hans bortgang, som han skulde fullbyrde i Jerusalem. | 31De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem. |
| 32Men Peter og de, som vare med ham, vare betyngede af Søvn; men da de vaagnede op, saa de hans Herlighed og de to Mænd, som stode hos ham. | 32Peter og de som var med ham, var tunge av søvn; men da de blev fullt våkne, så de hans herlighet og de to menn som stod hos ham. | 32Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom. |
| 33Og det skete, da disse skiltes fra ham, sagde Peter til Jesus: »Mester! det er godt, at vi ere her; og lader os gøre tre Hytter, en til dig og en til Moses og en til Elias;« men han vidste ikke, hvad han sagde. | 33Og det skjedde da de skiltes fra ham, da sa Peter til Jesus: Mester! det er godt at vi er her; la oss gjøre tre boliger, en til dig, og en til Moses, og en til Elias! - han visste ikke hvad han sa. | 33När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade. |
| 34Men idet han sagde dette, kom en Sky og overskyggede dem; men de frygtede, da de kom ind i Skyen. | 34Som han sa dette, kom en sky og overskygget dem; og de blev forferdet da de kom inn i skyen. | 34Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn. |
| 35Og der kom fra Skyen en Røst, som sagde: »Denne er min Søn, den udvalgte, hører ham!« | 35Og det kom en røst ut av skyen: Dette er min Sønn, den utvalgte; ham skal I høre! | 35Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.» |
| 36Og da Røsten kom, blev Jesus funden alene. Og de tav og forkyndte i de Dage ingen noget af det, de havde set. | 36Og da røsten kom, var ingen å se, uten Jesus alene. Og de tidde stille og fortalte ingen i de dager noget av det som de hadde sett. | 36Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett. |
| 37Men det skete Dagen derefter, da de kom ned fra Bjerget, at der mødte ham en stor Skare. | 37Og det skjedde dagen derefter, da de kom ned fra fjellet, at meget folk kom ham i møte. | 37När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes. |
| 38Og se, en Mand af Skaren raabte og sagde: »Mester! jeg beder dig, se til min Søn: thi han er min enbaarne. | 38Og se, en mann av folket ropte: Mester! jeg ber dig: Se til min sønn! for han er min eneste, | 38Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn. |
| 39Og se, en Aand griber ham, og pludseligt skriger han, og den slider i ham, saa at han fraader, og med Nød viger den fra ham, idet den mishandler ham; | 39og se, en ånd griper ham, og straks setter han i et skrik, og den sliter i ham så han fråder; og det er så vidt den slipper ham, og ille farer den da med ham; | 39Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom. |
| 40og jeg bad dine Disciple om at uddrive den; og de kunde ikke.« | 40og jeg bad dine disipler at de skulde drive den ut, men de kunde ikke. | 40Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.» |
| 41Men Jesus svarede og sagde: »O du vantro og forvendte Slægt! hvor længe skal jeg være hos eder og taale eder? Bring din Søn hid!« | 41Jesus svarte og sa: Du vantro og vrange slekt! hvor lenge skal jeg være hos eder og tåle eder? Før din sønn hit! | 41Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.» |
| 42Men endnu medens han gik derhen, rev og sled den onde Aand i ham. Men Jesus truede den urene Aand og helbredte Drengen og gav hans Fader ham tilbage. | 42Ennu mens han var på veien til ham, rev og slet den onde ånd i ham; men Jesus truet den urene ånd og helbredet gutten og gav ham tilbake til hans far. | 42Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader. |
| 43Men de bleve alle slagne af Forundring over Guds Majestæt. Men da alle undrede sig over alt det, han gjorde, sagde han til sine Disciple: | 43Og alle var slått av forundring over Guds storhet. | 43Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar: |
| 44»Gemmer i eders Øren disse Ord: Menneskesønnen skal overgives i Menneskers Hænder.« | 44Men mens alle undret sig over alt det han gjorde, sa han til sine disipler: Gjem disse ord i eders ører: Menneskesønnen skal overgis i menneskers hender! | 44»Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer. |
| 45Men de forstode ikke dette Ord, og det var skjult for dem, saa de ikke begreb det, og de frygtede for at spørge ham om dette Ord. | 45Men de skjønte ikke dette ord, og det var skjult for dem, så de ikke fattet det, og de fryktet for å spørre ham om dette ord. | 45Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt. |
| 46Men der opstod den Tanke hos dem, hvem der vel var den største af dem. | 46Men det kom en tanke op i dem om hvem som vel var den største av dem. | 46Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst. |
| 47Men da Jesus saa deres Hjertes Tanke, tog, han et Barn og stillede det hos sig. | 47Men da Jesus så deres hjertes tanke, tok han et lite barn og stilte det ved siden av sig | 47Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig |
| 48Og han sagde til dem: »Den, som modtager dette Barn for mit Navns Skyld, modtager mig; og den, som modtager mig, modtager den, som udsendte mig; thi den, som er den mindste iblandt eder alle, han er stor.« | 48og sa til dem: Den som tar imot dette lille barn for mitt navns skyld, tar imot mig, og den som tar imot mig, tar imot ham som sendte mig; for den som er den minste iblandt eder alle, han er stor. | 48och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst. |
| 49Men Johannes tog til Orde og sagde: »Mester! vi saa en uddrive onde Aander i dit Navn; og vi forbød ham det, fordi han ikke følger med os.« | 49Da svarte Johannes og sa: Mester! vi så en som drev ut onde ånder i ditt navn, og vi forbød ham det, fordi han ikke er i følge med oss. | 49Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.» |
| 50Men Jesus sagde til ham: »Forbyder ham det ikke; thi den, som ikke er imod eder, er for eder.« | 50Og Jesus sa til ham: Forbyd det ikke! for den som ikke er imot eder, er med eder. | 50Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.» |
| 51Men det skete, da hans Optagelses Dage vare ved at fuldkommes, da fæstede han sit Ansigt paa at drage til Jerusalem. | 51Og det skjedde da det led mot tiden at han skulde optas, da vendte han sitt åsyn mot Jerusalem for å dra der op, | 51Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem. |
| 52Og han sendte Sendebud forud for sig; og de gik og kom ind i en Samaritanerlandsby for at berede ham Herberge. | 52og han sendte bud foran sig. De gikk da avsted, og kom inn i en samaritansk by for å gjøre i stand for ham; | 52Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom. |
| 53Og de modtoge ham ikke, fordi han var paa Vejen til Jerusalem. | 53og de tok ikke imot ham, fordi hans åsyn var vendt mot Jerusalem. | 53Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem. |
| 54Men da hans Disciple, Jakob og Johannes, saa det, sagde de: »Herre! vil du, at vi skulle byde Ild fare ned fra Himmelen og fortære dem, ligesom ogsaa Elias gjorde?« | 54Da hans disipler Jakob og Johannes så det, sa de: Herre! vil du vi skal byde ild fare ned fra himmelen og fortære dem, likesom Elias gjorde? | 54När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?» |
| 55Men han vendte sig og irettesatte dem. | 55Men han vendte sig om og talte strengt til dem og sa: I vet ikke av hvad ånd I er. | 55Då vände han sig om och tillrättavisade dem. |
| 56Og de gik til en anden Landsby. | 56For Menneskesønnen er ikke kommet for å ødelegge menneskeliv, men for å frelse. Og de gikk til en annen by. | 56Och de gingo till en annan by. |
| 57Og medens de vandrede paa Vejen, sagde en til ham: »Jeg vil følge dig, hvor du end gaar hen.« | 57Og det skjedde mens de vandret på veien, da sa en til ham: Jeg vil følge dig hvorhen du går. | 57Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går. |
| 58Og Jesus sagde til ham: »Ræve have Huler, og Himmelens Fugle Reder; men Menneskesønnen har ikke det, hvortil han kan hælde sit Hoved.« | 58Og Jesus sa til ham: Revene har huler, og himmelens fugler reder; men Menneskesønnen har ikke det han kan helle sitt hode til. | 58Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.» |
| 59Men han sagde til en anden: »Følg mig!« Men denne sagde: »Herre! tilsted mig først at gaa hen at begrave min Fader.« | 59Han sa til en annen: Følg mig! Men han sa: Herre! gi mig først lov til å gå bort og begrave min far! | 59Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.» |
| 60Men han sagde til ham: »Lad de døde begrave deres døde; men gaa du hen og forkynd Guds Rige!« | 60Men han sa til ham: La de døde begrave sine døde; men gå du avsted og forkynn Guds rike! | 60Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.» |
| 61Men ogsaa en anden sagde: »Herre! jeg vil følge dig; men tilsted mig først at tage Afsked med dem, som ere i mit Hus.« | 61Også en annen sa: Jeg vil følge dig, Herre! men gi mig først lov til å si farvel til dem der hjemme! | 61Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.» |
| 62Men Jesus sagde til ham: »Ingen, som lægger sin Haand paa Ploven og ser tilbage, er vel skikket for Guds Rige.« | 62Men Jesus sa til ham: Ingen som legger sin hånd på plogen og ser sig tilbake, er skikket for Guds rike. | 62Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
