Parallelle Kapitler | 1Men da det var blevet Morgen, holdt alle Ypperstepræsterne og Folkets Ældste Raad imod Jesus for at aflive ham. | 1Da det nu var blitt morgen, holdt alle yppersteprestene og folkets eldste råd imot Jesus, at de kunde drepe ham, | 1Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. |
| 2Og de bandt ham og førte ham bort og overgave ham til Landshøvdingen Pontius Pilatus. | 2og de bandt ham og førte ham bort og overgav ham til landshøvdingen Pilatus. | 2Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen. |
| 3Da nu Judas, som forraadte ham, saa, at han var bleven domfældt, fortrød han det og bragte de tredive Sølvpenge tilbage til Ypperstepræsterne og de Ældste og sagde: | 3Da nu Judas, som forrådte ham, så at han var blitt domfelt, angret han det, og han kom tilbake til yppersteprestene og de eldste med de tretti sølvpenninger og sa: | 3När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste |
| 4»Jeg har syndet, idet jeg forraadte uskyldigt Blod.« Men de sagde: »Hvad kommer det os ved? se du dertil.« | 4Jeg har syndet da jeg forrådte uskyldig blod. Men de sa: Hvad kommer det oss ved? Se du dertil! | 4och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.» |
| 5Og han kastede Sølvpengene ind i Templet, veg bort og gik hen og hængte sig. | 5Da kastet han sølvpengene inn i templet, og gikk bort og hengte sig. | 5Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig. |
| 6Men Ypperstepræsterne toge Sølvpengene og sagde: »Det er ikke tilladt at lægge dem til Tempelskatten; thi det er Blodpenge.« | 6Men yppersteprestene tok sølvpengene og sa: Det er ikke tillatt å legge dem i tempelkisten; for det er blodpenger. | 6Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» |
| 7Men efter at have holdt Raad købte de Pottemagermarken derfor til Gravsted for de fremmede. | 7Og de holdt råd med hverandre, og kjøpte for pengene pottemakerens aker til gravsted for fremmede. | 7Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. |
| 8Derfor blev den Mark kaldt Blodmarken indtil den Dag i Dag. | 8Derfor heter denne aker Blodakeren den dag idag. | 8Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. |
| 9Da opfyldtes det, som er talt ved Profeten Jeremias, som siger: »Og de toge de tredive Sølvpenge, Prisen for den vurderede, hvem de vurderede for Israels Børn, | 9Da blev det opfylt som er talt ved profeten Jeremias, som sier: Og de tok de tretti sølvpenninger, den verdsattes verdi, han som Israels barn lot verdsette, | 9Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat -- |
| 10og de gav dem for Pottemagermarken, som Herren befalede mig.« | 10og de gav dem for pottemakerens aker, således som Herren bød mig. | 10och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.» |
| 11Men Jesus blev stillet for Landshøvdingen, og Landshøvdingen spurgte ham og sagde: »Er du Jødernes Konge?« Men Jesus sagde til ham: »Du siger det.« | 11Men Jesus blev stilt frem for landshøvdingen. Og landshøvdingen spurte ham: Er du jødenes konge? Jesus sa til ham: Du sier det. | 11Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.» |
| 12Og da han blev anklaget af Ypperstepræsterne og de Ældste, svarede han intet. | 12Og på alle yppersteprestenes og de eldstes klagemål svarte han intet. | 12Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. |
| 13Da siger Pilatus til ham: »Hører du ikke, hvor meget de vidne imod dig?« | 13Da sa Pilatus til ham: Hører du ikke hvor meget de vidner imot dig? | 13Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?» |
| 14Og han svarede ham end ikke paa et eneste Ord, saa at Landshøvdingen undrede sig saare. | 14Og han svarte ham ikke på et eneste ord, så landshøvdingen undret sig storlig. | 14Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig. |
| 15Men paa Højtiden plejede Landshøvdingen at løslade Mængden een Fange, hvilken de vilde. | 15Men på høitiden pleide landshøvdingen å gi folket en fange fri, hvem de vilde. | 15Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville. |
| 16Og de havde dengang en berygtet Fange, som hed Barabbas. | 16Nu hadde de dengang en vel kjent fange, som hette Barabbas. | 16Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas. |
| 17Da de vare forsamlede, sagde Pilatus derfor til dem: »Hvem ville I, at jeg skal løslade eder: Barabbas eller Jesus, som kaldes Kristus?« | 17Da de nu var samlet, sa Pilatus til dem: Hvem vil I jeg skal gi eder fri, Barabbas eller Jesus, som de kaller Messias? | 17När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?» |
| 18Thi han vidste, at det var af Avind, de havde overgivet ham. | 18For han visste at det var av avind de hadde overgitt ham til ham. | 18Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta. |
| 19Men medens han sad paa Dommersædet, sendte hans Hustru Bud til ham og sagde: »Befat dig ikke med denne retfærdige; thi jeg har lidt meget i Dag i en Drøm før hans Skyld.« | 19Men mens han satt på dommersetet, sendte hans hustru bud til ham og lot si: Ha ikke noget med denne rettferdige å gjøre! for jeg har lidt meget i drømme idag for hans skyld. | 19Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.» |
| 20Men Ypperstepræsterne og de Ældste overtalte Skarerne til, at de skulde begære Barabbas, men ihjelslaa Jesus. | 20Men yppersteprestene og de eldste overtalte folket til å be om å få Barabbas fri, og Jesus avlivet. | 20Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus. |
| 21Og Landshøvdingen svarede og sagde til dem: »Hvilken af de to ville I, at jeg skal løslade eder?« Men de sagde: »Barabas.« | 21Landshøvdingen tok nu til orde og sa til dem: Hvem av de to vil I jeg skal gi eder fri? De sa: Barabbas! | 21När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.» |
| 22Pilatus siger til dem: »Hvad skal jeg da gøre med Jesus, som kaldes Kristus?« De sige alle: »Lad ham blive korsfæstet!« | 22Pilatus sier til dem: Hvad skal jeg da gjøre med Jesus, som de kaller Messias? De sier alle: La ham korsfeste! | 22Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» |
| 23Men Landshøvdingen sagde: »Hvad ondt har han da gjort?« Men de raabte end mere og sagde: »Lad ham blive korsfæstet!« | 23Han sa da: Hvad ondt har han da gjort? Men de ropte enda sterkere: La ham korsfeste! | 23Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.» |
| 24Men da Pilatus saa, at han intet udrettede, men at der blev større Larm, tog han Vand og toede sine Hænder i Mængdens Paasyn og sagde: »Jeg er uskyldig i denne retfærdiges Blod; ser I dertil!« | 24Da Pilatus så at han intet utrettet, men at det bare blev større opstyr, tok han vann og vasket sine hender for folkets øine og sa: Jeg er uskyldig i denne rettferdiges blod; se I dertil! | 24När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» |
| 25Og hele Folket svarede og sagde: »Hans Blod komme over os og over vore Børn!« | 25Og alt folket svarte og sa: Hans blod komme over oss og over våre barn! | 25Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.» |
| 26Da løslod han dem Barabbas; men Jesus lod han hudstryge og gav ham hen til at korsfæstes. | 26Da gav han dem Barabbas fri; men Jesus lot han hudstryke og overgav ham til å korsfestes. | 26Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas. |
| 27Da toge Landshøvdingens Stridsmænd Jesus med sig ind i Borgen og samlede hele Vagtafdelingen omkring ham. | 27Da tok landshøvdingens stridsmenn Jesus med sig inn i borgen og samlet hele vakten omkring ham. | 27Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. |
| 28Og de afklædte ham og kastede en Skarlagens Kappe om ham. | 28Og de klædde ham av og hengte en skarlagens kappe om ham, | 28Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel |
| 29Og de flettede en Krone af Torne og satte den paa hans Hoved og gave ham et Rør i hans højre Haand; og de faldt paa Knæ for ham og spottede ham og sagde: »Hil være dig, du Jødernes Konge!« | 29og de flettet en krone av torner og satte på hans hode, og gav ham et rør i hans høire hånd, og de falt på kne for ham og hånte ham og sa: Vær hilset, du jødenes konge! | 29och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!» |
| 30Og de spyttede paa ham og toge Røret og sloge ham paa Hovedet. | 30Og de spyttet på ham og tok røret og slo ham i hodet. | 30Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet. |
| 31Og da de havde spottet ham, toge de Kappen af ham og iførte ham hans egne Klæder og førte ham hen for at korsfæste ham. | 31Og da de hadde hånet ham, tok de kappen av ham og klædde ham i hans egne klær, og førte ham bort for å korsfeste ham. | 31Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas. |
| 32Men medens de gik derud, traf de en Mand fra Kyrene, ved Navn Simon; ham tvang de til at bære hans Kors. | 32Men mens de var på veien, traff de en mann fra Kyrene ved navn Simon; ham tvang de til å bære hans kors. | 32Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors. |
| 33Og da de kom til et Sted, som kaldes Golgatha, det er udlagt: »Hovedskalsted«, | 33Og da de kom til et sted som kalles Golgata, det er Hodeskallestedet, | 33Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), |
| 34gave de ham Eddike at drikke blandet med Galde og da han smagte det, vilde han ikke drikke. | 34gav de ham vin å drikke, blandet med galle; men da han smakte det, vilde han ikke drikke. | 34räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det. |
| 35Men da de havde korsfæstet ham, delte de hans Klæder imellem sig ved Lodkastning, [for at det skulde opfyldes, som er sagt af Profeten: »De delte mine Klæder imellem sig og kastede Lod om mit Klædebon.«] | 35De korsfestet ham da, og delte hans klær imellem sig ved loddkasting; | 35Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. |
| 36Og de sade der og holdt Vagt over ham. | 36og de satt der og holdt vakt over ham. | 36Sedan sutto de där och höllo vakt om honom. |
| 37Og oven over hans Hoved satte de Beskyldningen imod ham skreven saaledes: »Dette er Jesus, Jødernes Konge.« | 37Og over hans hode satte de klagemålet imot ham, således skrevet: Dette er Jesus, jødenes konge. | 37Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.» |
| 38Da bliver der korsfæstet to Røvere sammen med ham, en ved den højre og en ved den venstre Side, | 38Da blev to røvere korsfestet sammen med ham, en på den høire og en på den venstre side. | 38Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. |
| 39Og de, som gik forbi, spottede ham, idet de rystede paa deres Hoveder og sagde: | 39Og de som gikk forbi, spottet ham og rystet på hodet og sa: | 39Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet |
| 40»Du, som nedbryder Templet og bygger det op i tre Dage, frels dig selv; er du Guds Søn, da stig ned af Korset!« | 40Du som bryter ned templet og bygger det op igjen på tre dager, frels dig selv! Er du Guds Sønn, da stig ned av korset! | 40och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.» |
| 41Ligesaa spottede Ypperstepræsterne tillige med de skriftkloge og de Ældste og sagde: | 41Likeså spottet også yppersteprestene tillikemed de skriftlærde og de eldste ham og sa: | 41Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade: |
| 42»Andre har han frelst, sig selv kan han ikke frelse; er han Israels Konge, saa lad ham nu stige ned af Korset, saa ville vi tro paa ham. | 42Andre har han frelst, sig selv kan han ikke frelse! Han er jo Israels konge; la ham nu stige ned av korset, så skal vi tro på ham! | 42»Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom. |
| 43Han har sat sin Lid til Gud; han fri ham nu, om han har Behag i ham; thi han har sagt: Jeg er Guds Søn.« | 43Han har satt sin lit til Gud; han fri ham nu om han har behag i ham! Han har jo sagt: Jeg er Guds Sønn. | 43Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'» |
| 44Og paa samme Maade haanede ogsaa Røverne ham, som vare korsfæstede med ham. | 44På samme måte hånte også røverne ham, de som var korsfestet med ham. | 44På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom. |
| 45Men fra den sjette Time blev der Mørke over hele Landet indtil den niende Time. | 45Men fra den sjette time blev det mørke over hele landet like til den niende time. | 45Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. |
| 46Og ved den niende Time raabte Jesus med høj Røst og sagde: »Eli! Eli! Lama Sabaktani?« det er: »Min Gud! min Gud! hvorfor har du forladt mig?« | 46Og ved den niende time ropte Jesus med høi røst og sa: Eli! Eli! lama sabaktani? det er: Min Gud! Min Gud! hvorfor har du forlatt mig? | 46Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» |
| 47Men nogle af dem, som stode der og hørte det, sagde: »Han kalder paa Elias.« | 47Men da nogen av dem som stod der, hørte det, sa de: Han roper på Elias! | 47Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.» |
| 48Og straks løb en af dem hen og tog en Svamp og fyldte den med Eddike og stak den paa et Rør og gav ham at drikke. | 48Og straks løp en av dem frem og tok en svamp og fylte den med eddik og stakk den på et rør og gav ham å drikke. | 48Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka. |
| 49Men de andre sagde: »Holdt! lader os se, om Elias kommer for at frelse ham.« | 49Men de andre sa: Vent, la oss se om Elias kommer for å frelse ham! | 49Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.» |
| 50Men Jesus raabte atter med høj Røst og opgav Aanden. | 50Men Jesus ropte atter med høi røst og opgav ånden. | 50Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan. |
| 51Og se, Forhænget i Templet splittedes i to Stykker, fra øverst til nederst; og Jorden skjalv, og Klipperne revnede, | 51Og se, forhenget i templet revnet i to stykker fra øverst til nederst, og jorden skalv, og klippene revnet, | 51Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade, |
| 52og Gravene aabnedes; og mange af de hensovede helliges Legemer bleve oprejste, | 52og gravene åpnedes, og mange av de hensovede helliges legemer stod op, | 52och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. |
| 53og de gik ud af Gravene efter hans Opstandelse og kom ind i den hellige Stad og viste sig for mange. | 53og de gikk ut av gravene efter hans opstandelse, og kom inn i den hellige stad og viste sig for mange. | 53De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många. |
| 54Men da Høvedsmanden og de, som tillige med, ham holdt Vagt over Jesus, saa Jordskælvet, og hvad der skete, frygtede de saare og sagde: »Sandelig, denne var Guds Søn.« | 54Men da høvedsmannen og de som holdt vakt med ham over Jesus, så jordskjelvet og det som skjedde, blev de såre forferdet og sa: Sannelig, denne var Guds Sønn! | 54Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.» |
| 55Men der var mange Kvinder der, som saa til i Frastand, hvilke havde fulgt Jesus fra Galilæa og tjent ham. | 55Men mange kvinner som hadde fulgt Jesus fra Galilea og tjent ham, stod der og så på i frastand; | 55Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. |
| 56Iblandt dem vare Maria Magdalene og Maria, Jakobs og Josefs Moder, og Zebedæus's Sønners Moder. | 56blandt dem var Maria Magdalena, og Maria, Jakobs og Joses' mor, og Sebedeus-sønnenes mor. | 56Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder. |
| 57Men da det var blevet Aften, kom en rig Mand fra Arimathæa, ved Navn Josef, som ogsaa selv var bleven Jesu Discipel. | 57Men da det var blitt aften, kom en rik mann fra Arimatea ved navn Josef, som også var blitt en Jesu disippel; | 57Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge; |
| 58Han gik til Pilatus og bad om Jesu Legeme. Da befalede Pilatus, at det skulde udleveres. | 58han gikk til Pilatus og bad om Jesu legeme. Da bød Pilatus at det skulde gis ham. | 58denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom. |
| 59Og Josef tog Legemet og svøbte det i et rent, fint Linklæde | 59Og Josef tok legemet og svøpte det i et rent, fint linklæde | 59Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk |
| 60og lagde det i sin nye Grav, som han havde ladet hugge i Klippen, og væltede en stor Sten for Indgangen til Graven og gik bort. | 60og la det i sin nye grav, som han hadde latt hugge i klippen, og han veltet en stor sten for døren til graven, og gikk bort. | 60och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån. |
| 61Men Maria Magdalene og den anden Maria vare der, og de sade lige over for Graven. | 61Men Maria Magdalena og den andre Maria var der og satt like imot graven. | 61Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven. |
| 62Men den næste Dag, som var Dagen efter Beredelsesdagen, forsamlede Ypperstepræsterne og Farisæerne sig hos Pilatus | 62Men den næste dag, som var dagen efter beredelses-dagen, kom yppersteprestene og fariseerne sammen hos Pilatus | 62Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus |
| 63og sagde: »Herre! vi ere komne i Hu, at denne Forfører sagde, medens han endnu levede: Tre Dage efter bliver jeg oprejst. | 63og sa: Herre! vi kommer i hu at mens denne forfører ennu var i live, sa han: Tre dager efter står jeg op. | 63och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.' |
| 64Befal derfor, at Graven skal sikkert bevogtes indtil den tredje Dag, for at ikke hans Disciple skulle komme og stjæle ham og sige til Folket: Han er oprejst fra de døde; og da vil den sidste Forførelse blive værre end den første.« | 64Byd derfor at de vokter graven vel til den tredje dag, forat ikke hans disipler skal komme og stjele ham og så si til folket: Han er opstanden fra de døde, og den siste forførelse bli verre enn den første. | 64Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.» |
| 65Pilatus sagde til dem: »Der have I en Vagt; gaar hen og bevogter den sikkert, som I bedst vide!« | 65Pilatus sa til dem: Der har I vakt; gå bort og vokt graven som best I kan! | 65Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.» |
| 66Og de gik hen og bevogtede Graven sikkert med Vagten efter at have sat Segl for Stenen. | 66De gikk bort og voktet graven sammen med vakten, efterat de hadde satt segl på stenen. | 66Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
