Svenska (1917) 1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. (2) Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet, 2HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. 3HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. 4Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. 5Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. 6Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron. 7Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. 8Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom. 9Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. 10Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar. 11Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln. 12Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned. 13Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. 14Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem. 15Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind. 16Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. 17Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. 18De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. 19Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig. 20HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig. 21Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet; 22nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig. 23Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning. 24Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. 25Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig. 26Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. 27Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. 28Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset. 29Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar. 30Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. 31Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud? 32Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam, 33du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, 34du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen! 35Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; 36du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. 37Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. 38Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter. 39Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. 40Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag. 41De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke. 42Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan. 43Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare. 44Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet. 45Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar. 46HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud! 47Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig; 48du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man! 49Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. 50Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid. BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen Bible Hub |
    |