Parallelle Kapitler | 1David sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Haand. | 1David kvad denne sang for Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd. | 1Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand. |
| 2Han sang: »HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier, | 2Og han sa: Herren er min klippe og min festning og min redder, | 2Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare, |
| 3min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn, min Tilflugt, min Frelser, som frelser mig fra Vold! | 3min klippefaste Gud, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg og min tilflukt, min frelser; fra vold frelser du mig. | 3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet! |
| 4Jeg paakalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender. | 4Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender. | 4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. |
| 5Dødens Brændinger omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig, | 5Dødens bølger omspente mig, fordervelsens strømmer forferdet mig. | 5Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig, |
| 6Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig; | 6Dødsrikets rep omgav mig, dødens snarer overfalt mig. | 6dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. |
| 7i min Vaande paakaldte jeg HERREN og raabte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Raab fandt ind til hans Ører! | 7I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for hans ører. | 7Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron. |
| 8Da rystede Jorden og skjalv, Himlens Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op. | 8Da rystet og bevet jorden, himmelens grunnvoller skalv, og de rystet; for hans vrede var optendt. | 8Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd. |
| 9Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham. | 9Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham. | 9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom. |
| 10Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder; | 10Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter. | 10Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter. |
| 11baaret af Keruber fløj han, svæved paa Vindens Vinger; | 11Og han fór på kjeruber og fløi, og han lot sig se på vindens vinger. | 11Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar |
| 12han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer. | 12Og han gjorde mørke til skjul rundt omkring sig, vannmasser, tykke skyer. | 12Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln. |
| 13Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder ud. | 13Frem av glansen foran ham brente gloende kull. | 13Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd. |
| 14HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst; | 14Herren tordnet fra himmelen, den Høieste lot sin røst høre. | 14HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst. |
| 15han udslynged Pile, adsplittede dem, lod Lynene funkle og skræmmede dem. | 15Og han utsendte piler og spredte dem* omkring - lyn og forvirret dem. | 15Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem. |
| 16Havets Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved HERRENS Trusel, for hans Vredes Pust. | 16Da kom havets strømmer til syne; jordens grunnvoller blev avdekket ved Herrens trusel, for hans neses åndepust. | 16Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind. |
| 17Han udrakte Haanden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande, | 17Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann. | 17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. |
| 18frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke. | 18Han fridde mig ut fra min sterke fiende, fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige. | 18Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. |
| 19Paa min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig et Værn. | 19De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte. | 19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. |
| 20Han førte mig ud i aabent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig. | 20Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig. | 20Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig. |
| 21HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld; | 21Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet. | 21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig. |
| 22thi jeg holdt mig til HERRENS Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud; | 22For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud; | 22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet; |
| 23hans Bud stod mig alle for Øje, jeg veg ikke fra hans Love. | 23for alle hans lover hadde jeg for øie, og fra hans bud vek jeg ikke, | 23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av. |
| 24Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde. | 24og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd. | 24Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning. |
| 25HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som var ham for Øje! | 25Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter min renhet for hans øine. | 25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon. |
| 26Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige, | 26Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise stridsmann viser du dig rettvis, | 26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig. |
| 27du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde. | 27mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang*. | 27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. |
| 28De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam! | 28Elendige folk frelser du, men dine øine er mot de overmodige; dem fornedrer du. | 28och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem. |
| 29Ja, du er min Lampe, HERRE! HERREN opklarer mit Mørke. | 29For du er mitt lys, Herre, og Herren opklarer mitt mørke. | 29Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust. |
| 30Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde. | 30For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, ved min Gud springer jeg over murer. | 30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar. |
| 31Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENS Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham. | 31Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham. | 31Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. |
| 32Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud, | 32For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe foruten vår Gud? | 32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud? |
| 33den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig, | 33Gud, han er mitt sterke vern og leder den ulastelige på hans vei. | 33Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg, |
| 34gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste paa Højne, | 34Han gir ham føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider. | 34du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, |
| 35oplærte min Haand til Krig, saa mine Arme spændte Kobberbuen? | 35Han oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen. | 35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen! |
| 36Du gav mig din Frelses Skjold, din Nedladelse gjorde mig stor; | 36Og du gir mig din frelse til skjold, og din mildhet gjør mig stor. | 36Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor, |
| 37du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke. | 37Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke. | 37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. |
| 38Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet, | 38Jeg vil forfølge mine fiender og ødelegge dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem. | 38Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. |
| 39slog dem ned, saa de ej kunde rejse sig, men laa faldne under min Fod. | 39Jeg gjør ende på dem og knuser dem, så de ikke kan reise sig; de faller under mine føtter. | 39Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter. |
| 40Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig; | 40Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig. | 40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. |
| 41du slog mine Fjender paa Flugt mine Avindsmænd ryddede jeg af Vejen. | 41Og mine fiender lar du vende mig ryggen, mine avindsmenn utrydder jeg. | 41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. |
| 42De raabte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke. | 42De ser sig om, men der er ingen frelser - efter Herren, men han svarer dem ikke. | 42De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke. |
| 43Jeg knuste dem som Jordens Støv, som Gadeskarn tramped jeg paa dem. | 43Og jeg knuser dem som jordens støv; jeg sønderknuser dem, tramper dem ned som søle på gatene. | 43Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan. |
| 44Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk; | 44Og du redder mig fra mitt folks kamper, du bevarer mig til å være hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenner, tjener mig. | 44Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare. |
| 45Udlandets Sønner kryber for mig; blot de hører om mig, lyder de mig: | 45Fremmede kryper for mig; bare de hører om mig, blir de mig lydige. | 45Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig. |
| 46Udlandets Sønner vansmægter, kommer skælvende frem af deres Skjul. | 46Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger. | 46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar. |
| 47HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud, | 47Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses klippefaste Gud, | 47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa! |
| 48den Gud, som giver mig Hævn, lægger Folkeslag under min Fod | 48den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig, | 48Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig; |
| 49og frier mig fra mine Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig. | 49og som fører mig ut fra mine fiender; over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig. | 49du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man! |
| 50HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn, | 50Derfor vil jeg prise dig, Herre, blandt hedningene og lovsynge ditt navn. | 50Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn. |
| 51du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed. David og hans Æt evindelig.« | 51Han gjør frelsen stor for sin konge, og han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid. | 51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
