Salmerne 78
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1En Maskil af Asaf. Lyt, mit Folk, til min Lære, bøj eders Øre til Ord fra min Mund;1En læresalme av Asaf. Lytt, mitt folk, til min lære, bøi eders ører til min munns ord! 1En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2jeg vil aabne min Mund med Billedtale, fremsætte Gaader fra fordums Tid,2Jeg vil oplate min munn med tankesprog, jeg vil la utstrømme gåtefulle ord fra fordums tid. 2Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3hvad vi har hørt og ved, hvad vore Fædre har sagt os;3Det vi har hørt og vet, og det våre fedre har fortalt oss, 3Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4vi dølger det ikke for deres Børn, men melder en kommende Slægt om HERRENS Ære og Vælde og Underne, som han har gjort.4det vil vi ikke dølge for deres barn, men for den kommende slekt fortelle Herrens pris og hans styrke og de undergjerninger som han har gjort. 4det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
DANNORSVE
5Han satte et Vidnesbyrd i Jakob, i Israel gav han en Lov, idet han bød vore Fædre at lade deres Børn det vide,5Han har reist et vidnesbyrd i Jakob og satt en lov i Israel, som han bød våre fedre å kunngjøre sine barn, 5Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6at en senere Slægt kunde vide det, og Børn, som fødtes siden, staa frem og fortælle deres Børn derom,6forat den kommende slekt, de barn som skulde fødes, kunde kjenne dem, kunde stå frem og fortelle dem for sine barn 6Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7saa de slaar deres Lid til Gud og ikke glemmer Guds Gerninger, men overholder hans Bud,7og sette sitt håp til Gud og ikke glemme Guds gjerninger, men holde hans bud 7Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8ej slægter Fædrene paa, en vanartet, stridig Slægt, hvis Hjerte ikke var fast, hvis Aand var utro mod Gud8og ikke være som deres fedre, en opsetsig og gjenstridig slekt, en slekt som ikke gjorde sitt hjerte fast, og hvis ånd ikke var trofast mot Gud. 8Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9— Efraims Børn var rustede Bueskytter, men svigted paa Stridens Dag —9Efra'ims barn, de rustede bueskyttere, vendte om på stridens dag. 9Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
DANNORSVE
10Gudspagten holdt de ikke, de nægtede at følge hans Lov;10De holdt ikke Guds pakt og vilde ikke vandre i hans lov, 10De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11hans Gerninger gik dem ad Glemme, de Undere, han lod dem skue.11og de glemte hans store gjerninger og de under som han hadde latt dem se. 11De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12Han gjorde Undere for deres Fædre i Ægypten paa Zoans Mark;12For deres fedres øine hadde han gjort under i Egyptens land, på Soans mark*.12Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13han kløved Havet og førte dem over, lod Vandet staa som en Vold;13Han kløvde havet og lot dem gå gjennem det og lot vannet stå som en dynge. 13Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14han ledede dem ved Skyen om Dagen, Natten igennem ved Ildens Skær;14Og han ledet dem ved skyen om dagen og hele natten ved ildens lys. 14Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
DANNORSVE
15han kløvede Klipper i Ørkenen, lod dem rigeligt drikke som af Strømme,15Han kløvde klipper i ørkenen og gav dem å drikke som av store vanndyp. 15Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16han lod Bække rinde af Klippen og Vand strømme ned som Floder.16Og han lot bekker gå ut av klippen og vann flyte ned som strømmer. 16Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17Men de blev ved at synde imod ham og vække den Højestes Vrede i Ørkenen;17Men de blev ennu ved å synde mot ham, å være gjenstridige mot den Høieste i ørkenen. 17Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18de fristede Gud i Hjertet og krævede Mad til at stille Sulten,18Og de fristet Gud i sitt hjerte, så de krevde mat efter sin lyst. 18De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19de talte mod Gud og sagde: »Kan Gud dække Bord i en Ørken?19Og de talte mot Gud, de sa: Kan vel Gud dekke bord i ørkenen? 19Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
DANNORSVE
20Se, Klippen slog han, saa Vand flød frem, og Bække vælded ud; mon han ogsaa kan give Brød og skaffe Kød til sit Folk?«20Se, han har slått klippen så det fløt ut vann, og bekker strømmet over; mon han også kan gi brød, eller kan han komme med kjøtt til sitt folk? 20Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21Det hørte HERREN, blev vred, der tændtes en Ild mod Jakob, ja Vrede kom op mod Israel,21Derfor, da Herren hørte det, harmedes han, og ild optendtes mot Jakob, og vrede reiste sig mot Israel, 21Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22fordi de ikke troede Gud eller stolede paa hans Frelse.22fordi de ikke trodde på Gud og ikke stolte på hans frelse. 22eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23Da bød han Skyerne oventil, lod Himlens Døre aabne23Og han gav skyene der oppe befaling og åpnet himmelens porter. 23Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24og Manna regne paa dem til Føde, han gav dem Himmelkorn;24Og han lot manna regne over dem til føde og gav dem himmelkorn. 24han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
DANNORSVE
25Mennesker spiste Englebrød, han sendte dem Mad at mætte sig med.25Englebrød* åt enhver; han sendte dem næring til mette.25Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26Han rejste Østenvinden paa Himlen, førte Søndenvinden frem ved sin Kraft;26Han lot østenvinden fare ut i himmelen og førte sønnenvinden frem ved sin styrke. 26Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27Kød lod han regne paa dem som Støv og vingede Fugle som Havets Sand,27Og han lot kjøtt regne ned over dem som støv og vingede fugler som havets sand, 27Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28lod dem falde midt i sin Lejr, rundt omkring sine Boliger;28og han lot dem falle ned midt i deres leir, rundt omkring deres boliger. 28han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29Og de spiste sig overmætte, hvad de ønsked, lod han dem faa.29Og de åt og blev såre mette, og det de lystet efter, gav han dem. 29Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
DANNORSVE
30Men før deres Attraa var stillet, mens Maden var i deres Mund,30De hadde ennu ikke latt fare det de lystet efter, ennu var deres mat i deres munn, 30Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31rejste Guds Vrede sig mod dem; han vog deres kraftige Mænd, fældede Israels Ynglinge.31da reiste Guds vrede sig mot dem, og han herjet blandt deres kraftfulle menn, og Israels unge menn slo han ned. 31då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32Og dog blev de ved at synde og troede ej paa hans Undere.32Med alt dette syndet de enda og trodde ikke på hans undergjerninger. 32Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33Da lod han deres Dage svinde i Tomhed og endte brat deres Aar.33Derfor lot han deres dager svinne bort i tomhet og deres år i forskrekkelse. 33Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34Naar han vog dem, søgte de ham, vendte om og spurgte om Gud,34Når han herjet blandt dem, da spurte de efter ham og vendte om og søkte Gud 34När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
DANNORSVE
35kom i Hu, at Gud var deres Klippe, Gud den Allerhøjeste deres Genløser.35og kom i hu at Gud var deres klippe, og den høieste Gud deres gjenløser. 35De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36De hyklede for ham med Munden, løj for ham med deres Tunge;36Men de smigret for ham med sin munn og løi for ham med sin tunge. 36och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37deres Hjerter holdt ikke fast ved ham, hans Pagt var de ikke tro.37Og deres hjerte hang ikke fast ved ham, og de var ikke tro mot hans pakt. 37Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38Og dog er han barmhjertig, han tilgiver Misgerning, lægger ej øde, hans Vrede lagde sig Gang paa Gang, han lod ikke sin Harme fuldt bryde frem;38Men han, han er miskunnelig, han tilgir misgjerning og forderver ikke; mange ganger lot han sin vrede vende om og lot ikke all sin harme bryte frem. 38Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39han kom i Hu, de var Kød, et Pust, der svinder og ej vender tilbage.39Og han kom i hu at de var kjød, et åndepust som farer avsted og ikke kommer tilbake. 39Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
DANNORSVE
40Hvor tit stod de ham ikke imod i Ørkenen og voldte ham Sorg i det øde Land!40Hvor titt var de ikke gjenstridige mot ham i ørkenen, gjorde ham sorg på de øde steder! 40Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41De fristede atter Gud, de krænkede Israels Hellige;41Og de fristet Gud på ny og krenket Israels Hellige. 41Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42hans Haand kom de ikke i Hu, den Dag han friede dem fra Fjenden,42De kom ikke hans hånd i hu den dag han forløste dem fra fienden, 42De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43da han gjorde sine Tegn i Ægypten, sine Undere paa Zoans Mark,43han som gjorde sine tegn i Egypten og sine under på Soans mark. 43då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44forvandled deres Floder til Blod, saa de ej kunde drikke af Strømmene,44Han gjorde deres elver til blod, og sine rinnende vann kunde de ikke drikke. 44Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
DANNORSVE
45sendte Myg imod dem, som aad dem, og Frøer, som lagde dem øde,45Han sendte imot dem fluesvermer som fortærte dem, og frosk som fordervet dem. 45han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46gav Æderen, hvad de avlede, Græshoppen al deres Høst,46Og han gav gnageren* deres grøde og gresshoppen deres høst.46Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47slog deres Vinstokke ned med Hagl, deres Morbærtræer med Frost,47Han slo deres vintrær ned med hagl og deres morbærtrær med haglstener. 47han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48prisgav Kvæget for Hagl og deres Hjorde for Lyn.48Og han overgav deres fe til haglet og deres hjorder til ildsluer. 48han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49Han sendte sin Vredesglød mod dem, Harme, Vrede og Trængsel, en Sendefærd af Ulykkesengle;49Han slapp sin brennende vrede løs mot dem, harme og forbitrelse og trengsel, en sending av ulykkes-bud. 49Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
DANNORSVE
50frit Løb gav han sin Vrede, skaaned dem ikke for Døden, gav deres Liv til Pris for Pest;50Han brøt vei for sin vrede, sparte ikke deres sjel for døden, overgav deres liv til pesten. 50Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51alt førstefødt i Ægypten slog han, Mandskraftens Førstegrøde i Kamiternes Telte,51Og han slo alle førstefødte i Egypten, styrkens førstegrøde i Kams telter. 51Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52lod sit Folk bryde op som en Hjord, leded dem som Kvæg i Ørkenen,52Og han lot sitt folk bryte op som en fåreflokk og førte dem som en hjord i ørkenen. 52Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53leded dem trygt, uden Frygt, mens Havet lukked sig over deres Fjender;53Og han ledet dem tryggelig, og de fryktet ikke, men havet skjulte deres fiender. 53Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54han bragte dem til sit hellige Land, de Bjerge, hans højre vandt,54Og han førte dem til sitt hellige landemerke, til det berg hans høire hånd hadde vunnet. 54Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
DANNORSVE
55drev Folkeslag bort foran dem, udskiftede ved Lod deres Land og lod Israels Stammer bo i deres Telte.55Og han drev hedningene ut for deres åsyn og lot deres land tilfalle dem som arvedel og lot Israels stammer bo i deres telter. 55Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56Dog fristed og trodsede de Gud den Allerhøjeste og overholdt ikke hans Vidnesbyrd;56Men de fristet Gud, den Høieste, og var gjenstridige mot ham, og de aktet ikke på hans vidnesbyrd. 56Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57de faldt fra, var troløse som deres Fædre, svigtede som en slappet Bue,57De vek av og var troløse, som deres fedre, de vendte om, likesom en bue som svikter. 57de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58de krænked ham med deres Offerhøje, ægged ham med deres Gudebilleder.58Og de vakte hans harme med sine offerhauger og gjorde ham nidkjær med sine utskårne billeder. 58De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59Det hørte Gud og blev vred, følte højlig Lede ved Israel;59Gud hørte det og blev vred, og han blev såre kjed av Israel. 59Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
DANNORSVE
60han opgav sin Bolig i Silo, det Telt, hvor han boede blandt Mennesker;60Og han forlot sin bolig i Silo, det telt han hadde opslått blandt menneskene. 60Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61han gav sin Stolthed i Fangenskab, sin Herlighed i Fjendehaand,61Og han overgav sin styrke til fangenskap og sin herlighet i fiendens hånd. 61han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62prisgav sit Folk for Sværdet, blev vred paa sin Arvelod;62Og han overgav sitt folk til sverdet og harmedes på sin arv. 62Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63Ild fortæred dets unge Mænd, dets Jomfruer fik ej Bryllupssange,63Ild fortærte dets unge menn, og dets jomfruer fikk ingen brudesang. 63Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64dets Præster faldt for Sværdet, dets Enker holdt ikke Klagefest.64Dets prester falt for sverdet, og dets enker holdt ikke klagemål*.64Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
DANNORSVE
65Da vaagned Herren som en, der har sovet, som en Helt, der er døvet af Vin;65Da våknet Herren som en sovende, som en helt som jubler av vin. 65Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66han slog sine Fjender paa Ryggen, gjorde dem evigt til Skamme.66Og han slo sine motstandere tilbake, påførte dem en evig skam. 66Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67Men han fik Lede ved Josefs Telt, Efraims Stamme udvalgte han ikke;67Og han forkastet Josefs telt og utvalgte ikke Efra'ims stamme, 67Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elsker;68men han utvalgte Juda stamme, Sions berg som han elsket. 68Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69han bygged sit Tempel himmelhøjt, grundfæsted det evigt som Jorden.69Og han bygget sin helligdom lik høie fjell, lik jorden, som han har grunnfestet for evig tid. 69Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
DANNORSVE
70Han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Faarenes Folde,70Og han utvalgte David, sin tjener, og tok ham fra fårehegnene; 70Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71hentede ham fra de diende Dyr til at vogte Jakob, hans Folk, Israel, hans Arvelod;71fra de melkende får som han gikk bakefter, hentet han ham til å vokte Jakob, sitt folk, og Israel, sin arv. 71Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72han vogtede dem med oprigtigt Hjerte, ledede dem med kyndig Haand.72Og han voktet dem efter sitt hjertes opriktighet og ledet dem med sin forstandige hånd. 72Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Psalm 77
Top of Page
Top of Page