Parallelle Kapitler | 1Jeg er den, der saa nød ved hans vredes ris, | 1Jeg er den mann som har sett elendighet under hans vredes ris. | 1Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. |
| 2mig har han ført og ledt i det tykkeste Mulm, | 2Mig har han ledet og ført i mørke og ikke i lys. | 2Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus. |
| 3ja, Haanden vender han mod mig Dagen lang. | 3Bare mot mig vender han atter og atter sin hånd den hele dag. | 3Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter. |
| 4Mit Kød og min Hud har han opslidt, brudt mine Ben, | 4Han lot mitt kjøtt og min hud fortæres; han knuste mine ben. | 4Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig. |
| 5han mured mig inde, omgav mig med Galde og Møje, | 5Han bygget en mur mot mig og omringet mig med bitterhet og møie. | 5Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda. |
| 6lod mig bo i Mørke som de, der for længst er døde. | 6På mørke steder lot han mig bo som de for lenge siden døde. | 6I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda. |
| 7Han har spærret mig inde og lagt mig i tunge Lænker. | 7Han murte igjen for mig, så jeg ikke kan komme ut; han gjorde mine lenker tunge. | 7Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar. |
| 8Om jeg end raaber og skriger, min Bøn er stængt ude. | 8Om jeg enn ropte og skrek, lukket han sitt øre for min bønn. | 8Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön. |
| 9Han spærred mine Veje med Kvader, gjorde Stierne krøge. | 9Han tilmurte mine veier med hugne stener, mine stier gjorde han krokete. | 9Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra. |
| 10Han blev mig en lurende Bjørn, en Løve i Baghold; | 10En lurende bjørn var han mot mig, en løve i skjul. | 10En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt. |
| 11han ledte mig vild, rev mig sønder og lagde mig øde; | 11Mine veier gjorde han til avveier, han sønderrev mig og ødela mig. | 11Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig. |
| 12han spændte sin Bue; lod mig være Skive for Pilen. | 12Han spente sin bue og stilte mig op til mål for sin pil. | 12Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil. |
| 13Han sendte sit Koggers Sønner i Nyrerne paa mig; | 13Han lot sitt koggers sønner fare inn i mine nyrer. | 13Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar. |
| 14hvert Folk lo mig ud og smæded mig Dagen lang, | 14Jeg er blitt til latter for alt mitt folk, til en spottesang for dem hele dagen. | 14Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen. |
| 15med bittert mætted han mig, gav mig Malurt at drikke. | 15Han mettet mig med bitre urter, han gav mig rikelig malurt å drikke. | 15Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. |
| 16Mine Tænder lod han bide i Flint, han traadte mig i Støvet; | 16Han knuste mine tenner, han gav mig småsten å ete, han trykte mig ned i asken. | 16Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska. |
| 17han skilte min Sjæl fra Freden, jeg glemte Lykken | 17Du forkastet mig og tok bort min fred; jeg glemte det som godt er, | 17Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. |
| 18og sagde: »Min Livskraft, mit Haab til HERREN er ude.« | 18og jeg sa: Det er forbi med min kraft og mitt håp til Herren. | 18Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.» |
| 19At mindes min Vaande og Flakken er Malurt og Galde; | 19Kom i hu min elendighet og min landflyktighet - malurt og galle! | 19Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet! |
| 20min Sjæl, den mindes det grant, den grubler betynget. | 20Min sjel kommer det i hu og er nedbøiet i mig. | 20Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig. |
| 21Det lægger jeg mig paa Sinde, derfor vil jeg haabe: | 21Dette vil jeg ta mig til hjerte, derfor vil jeg håpe: | 21Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas: |
| 22HERRENS Miskundhed er ikke til Ende, ikke brugt op, | 22Herrens miskunnhet er det at det ikke er forbi med oss; for hans barmhjertighet har ennu ikke ende. | 22HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet. |
| 23hans Naade er ny hver Morgen, hans Trofasthed stor. | 23Den er ny hver morgen, din trofasthet er stor. | 23Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. |
| 24Min Del er HERREN, (siger min Sjæl,) derfor haaber jeg paa ham. | 24Herren er min del, sier min sjel; derfor håper jeg på ham. | 24HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom. |
| 25Dem, der bier paa HERREN, er han god, den Sjæl, der ham søger; | 25Herren er god mot dem som bier efter ham, mot den sjel som søker ham. | 25HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. |
| 26det er godt at haabe i Stilhed paa HERRENS Frelse, | 26Det er godt at en bier i stillhet efter Herrens frelse. | 26Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN. |
| 27godt for en Mand, at han bærer Aag i sin Ungdom. | 27Det er godt for en mann at han bærer åk i sin ungdom, | 27Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom. |
| 28Han sidde ensom og tavs, naar han lægger det paa ham; | 28at han sitter ene og tier, når han* legger byrder på ham, | 28Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom. |
| 29han trykke sin Mund mod Støvet, maaske er der Haab, | 29at han trykker sin munn i støvet og sier: Kanskje det ennu er håp - | 29Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp. |
| 30række Kind til den, der slaar ham, mættes med Haan. | 30at han vender sitt kinn til den som slår ham, lar sig mette med hån. | 30Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. |
| 31Thi Herren bortstøder ikke for evigt, | 31For Herren forkaster ikke til evig tid, | 31Ty Herren förkastar icke för evig tid; |
| 32har han voldt Kvide, saa ynkes han, stor er hans Naade; | 32men om han bedrøver, så forbarmer han sig igjen efter sin rike miskunnhet; | 32utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. |
| 33ej af Hjertet plager og piner han Menneskens Børn. | 33for det er ikke av hjertet han plager eller bedrøver menneskenes barn. | 33Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse. |
| 34Naar Landets Fanger til Hobe trædes under Fod, | 34Når nogen knuser alle jordens fanger under sine føtter, | 34Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet, |
| 35naar Mandens Ret for den Højestes Aasyn bøjes, | 35bøier mannens rett for den Høiestes åsyn | 35att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte, |
| 36naar en Mand lider Uret i sin Sag — mon Herren ej ser det? | 36eller gjør en mann urett i hans sak - mon Herren ikke ser det? | 36att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det? |
| 37Hvo taler vel, saa det sker, om ej Herren byder? | 37Hvem talte så det skjedde, uten at Herren bød det? | 37Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd? |
| 38Kommer ikke baade ondt og godt fra den Højestes Mund? | 38Er det ikke fra den Høiestes munn både de onde og de gode ting utgår? | 38Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott? |
| 39Over hvad skal den levende sukke? Hver over sin Synd! | 39Hvorfor klager et menneske som lever? Enhver klage over sin egen synd! | 39Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd? |
| 40Lad os ransage, granske vore Veje og vende os til HERREN, | 40La oss ransake våre veier og granske dem, og la oss vende om til Herren! | 40Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN. |
| 41løfte Hænder og Hjerte til Gud i Himlen; | 41La oss løfte vårt hjerte og våre hender til Gud i himmelen! | 41Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. |
| 42vi syndede og stod imod, du tilgav ikke, | 42Vi har syndet og vært gjenstridige; du har ikke tilgitt. | 42Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det. |
| 43men hylled dig i Vrede, forfulgte os, dræbte uden Skaansel, | 43Du innhyllet dig i vrede og forfulgte oss; du slo ihjel, du sparte ikke. | 43Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning. |
| 44hylled dig i Skyer, saa Bønnen ej naaede frem; | 44Du innhyllet dig i skyer, så ingen bønn trengte igjennem. | 44Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram. |
| 45til Skarn og til Udskud har du gjort os midt iblandt Folkene. | 45Til skarn og utskudd gjorde du oss midt iblandt folkene. | 45Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken. |
| 46De opspærred Munden imod os, alle vore Fjender. | 46De spilte op sin munn mot oss alle våre fiender. | 46Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss. |
| 47Vor Lod blev Gru og Grav og Sammenbruds Øde; | 47Gru og grav er blitt oss til del, ødeleggelse og undergang. | 47Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada. |
| 48Vandstrømme græder mit Øje, mit Folk brød sammen. | 48Bekker av tårer rinner fra mitt øie fordi mitt folks datter er gått under. | 48Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada. |
| 49Hvileløst strømmer mit Øje, det kender ej Ro, | 49Mitt øie rinner og har ikke ro, det får ingen hvile, | 49Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke, |
| 50før HERREN skuer ned fra Himlen, før han ser til. | 50før Herrens øie ser ned fra himmelen. | 50till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill. |
| 51Synet af Byens Døtre piner min Sjæl. | 51Mitt øie volder min sjel smerte for alle min stads døtres skyld. | 51Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull. |
| 52Jeg joges som en Fugl af Fjender, hvis Had var grundløst, | 52Hårdt jaget de mig som en fugl de som var mine fiender uten årsak. | 52Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender. |
| 53de spærred mig inde i en Grube, de stenede mig; | 53De vilde gjøre ende på mitt liv, de vilde kaste mig i brønnen, og de kastet sten på mig. | 53De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig. |
| 54Vand strømmed over mit Hoved, jeg tænkte: »Fortabt!« | 54Vannene strømmet over mitt hode; jeg sa: Jeg er fortapt. | 54Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.» |
| 55Dit Navn paakaldte jeg, HERRE, fra Grubens Dyb; | 55Jeg påkalte ditt navn, Herre, fra den dypeste brønn. | 55Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. |
| 56du hørte min Røst: »O, gør dig ej døv for mit Skrig!« | 56Du hørte min røst; lukk ikke ditt øre for mitt rop, men la mig få lindring! | 56Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar. |
| 57Nær var du, den Dag jeg kaldte, du sagde: »Frygt ikke!« | 57Du var nær den dag jeg kalte på dig; du sa: Frykt ikke! | 57Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.» |
| 58Du førte min Sag, o HERRE, genløste mit Liv; | 58Herre, du har ført min sjels sak, du har frelst mitt liv. | 58Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv. |
| 59HERRE, du ser, jeg lider Uret, skaf mig min Ret! | 59Herre, du har sett den urett jeg har lidt; døm i min sak! | 59Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt. |
| 60Al deres Hævnlyst ser du, alle deres Rænker, | 60Du har sett all deres hevn, alle deres onde råd mot mig. | 60Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig. |
| 61du hører deres Smædeord, HERRE, deres Rænker imod mig, | 61Du har hørt deres hån, Herre, alle deres onde råd mot mig, | 61Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. |
| 62mine Fjenders Tale og Tanker imod mig bestandig. | 62mine motstanderes tale og deres tanker mot mig den hele dag. | 62Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig. |
| 63Se dem, naar de sidder eller staar, deres Nidvise er jeg. | 63Akt på dem når de sitter, og når de står op! De synger spottesanger om mig. | 63Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp. |
| 64Dem vil du gengælde, HERRE, deres Hænders Gerning, | 64Du vil gjøre gjengjeld mot dem, Herre, efter deres henders gjerning. | 64Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk. |
| 65gør deres Hjerte forhærdet — din Forbandelse over dem! — | 65Du vil legge et dekke over deres hjerte, din forbannelse vil bli dem til del. | 65Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem. |
| 66forfølg dem i Vrede, udryd dem under din Himmel. | 66Du vil forfølge dem i vrede og ødelegge dem, så de ikke mere finnes under Herrens himmel. | 66Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
